Kobe är... faktiskt... helt grym.

Jag har varit down på Kobe Bryant tidigare. Mainly för att jag tyckt att Jordan-jämförelserna är helt vilda.

Men när jag kollar på playoffs inser jag att jag måste stanna upp och uppskatta att jag bevittnar en av historiens bästa spelare. Det finns inget annat att säga egentligen. Jämförelser är egentligen ganska ointressant. Kan man inte bara låta varje grym spelare vara sin egen?

Kobes off-balance skott i clutch är en fröjd för ögat. Och finns det något sweeter än att se en spelare i slutet av en jämn match med bollen i hand, gå upp för ett skott, och man vet redan på förhand att det kommer att gå i? Hemmapubliken dör. Motståndarlaget tappar tron. Ibland känns det som att Kobe tycker bättre om att spela bra och vinna på bortaplan? Det är nog därför Lakers är så bra att close out en serie på bortaplan i Game 6. För att Kobe bara växer av det.

Och det är nog det som jag tycker bäst om med Bryant. Kolla på hans ögon. Han ser ut som att han är redan att mörda på plan. Än så länge är det skillnaden mellan Kobe och Lebron. Den extrema viljan att vinna till varje pris. Kobe känns genom hela karriären som att han skulle kunna gå över lik för att vinna, och om han blir hatad på vägen fungerar det bara som bränsle för att spela ännu bättre. Just här är faktiskt jämförelsen med Jordan fair, i den aspekten påminner de oerhört mycket om varandra.

Att Bryant sen också kan visa tecken på lite humor i sina intervjuer är en ren bonus. Som här när han beskriver vad han tänkte när Vujacic begick en flagrant foul som svingade matchen i fjärde kvarten.



Nu ser jag fram emot en helt grym final. Om jag ska vara helt ärligt vet jag inte vilka jag håller på. Det lutar nästan mot Lakers...? (did I say that out loud? I believe I did)