Chris Webber har en web show där han utser varje lags Top 5 players of all time. Oftast väldigt sevärt och med intressanta val av Webber som är ett riktigt mediaproffs.
Men i valet av Knicks all time players så är han ute och cyklar på sina håll.
Han diskvalificerar Ewing från starting 5 baserat på att han aldrig vann en ring? Ja du Chris då kan vi ju be Sacramento un-retire your jersey för du spelade ens aldrig en final.
Webbers studiogäster är ute och cyklar när de säger att Mark Jackson är Knicks all-time greatest point guard - Jax mesta och bästa år var i Pacers - men de har rätt när de förespråkar John Starks och Charles Oakley.
söndag 30 augusti 2009
Knicks Top 10 Plays
Enligt NBA.com:
Videon bekräftar ett par findings jag hade från förra året. Gallinari har star potential. Wilson Chandler kanske kan bli Pippen-motsvarigheten till Lebron James när han kommer till Knicks. Danilo kan få vara Kukoc. Duhons assist record i en match glömmer man lätt bort i jakten på Ramon Sessions, liksom det faktum att innan Duhon gick in i väggen efter halva säsongen så var han Knicks bästa spelare. Till sist kan man konstatera att det var alldeles för få highlights under Knicks säsong, och en Top 10 list utan en enda highlight från Nate Robinson? Galet.
Videon bekräftar ett par findings jag hade från förra året. Gallinari har star potential. Wilson Chandler kanske kan bli Pippen-motsvarigheten till Lebron James när han kommer till Knicks. Danilo kan få vara Kukoc. Duhons assist record i en match glömmer man lätt bort i jakten på Ramon Sessions, liksom det faktum att innan Duhon gick in i väggen efter halva säsongen så var han Knicks bästa spelare. Till sist kan man konstatera att det var alldeles för få highlights under Knicks säsong, och en Top 10 list utan en enda highlight från Nate Robinson? Galet.
lördag 29 augusti 2009
Kenny Rogers vs MJ
Hittade ett gammalt klipp från 1988. Det är countrysångaren Kenny Rogers som arrangerade någon slags välgörenhetsmatch med basketstjärnor och kändisar. Kul att se en så ung Michael Jordan spela mot Larry Bird och Dominique Wilkins. Extra kul att se Kenny Rogers pump fake Jordan och sätta skottet därefter. Måste svida för MJ.
Jag kan inte överdrivet mycket om Kenny Rogers mer än att han sålt multum, var med på We are the world och att han har en låt som jag gillar riktigt mycket.
Coward of the county
Jag kan inte överdrivet mycket om Kenny Rogers mer än att han sålt multum, var med på We are the world och att han har en låt som jag gillar riktigt mycket.
Coward of the county
torsdag 27 augusti 2009
Iverson till Memphis
Från Iversons twitter:
Well I am about to begin another workout session. Agent informed me that Memphis made us an offer on yesterday. Stay tuned.about 22 hours ago from web
OK. Backa bandet och ta det där en gång till. Iverson till Memphis? Grizzlies har redan O.J. Mayo, Tony Gay, Zach Randolph - och nu Allen Iverson. Hela laget består alltså av ball-hoggers som skjuter oftare än Rambo och vet inte hur man stavar till assist. Om man kunde betta på det hade jag satsat en hundring på att Memphis slår alla tiders rekord på minst assists per game.
Well I am about to begin another workout session. Agent informed me that Memphis made us an offer on yesterday. Stay tuned.about 22 hours ago from web
OK. Backa bandet och ta det där en gång till. Iverson till Memphis? Grizzlies har redan O.J. Mayo, Tony Gay, Zach Randolph - och nu Allen Iverson. Hela laget består alltså av ball-hoggers som skjuter oftare än Rambo och vet inte hur man stavar till assist. Om man kunde betta på det hade jag satsat en hundring på att Memphis slår alla tiders rekord på minst assists per game.
måndag 24 augusti 2009
Lebron intervju
Ny intervju med Lebron James. Jag tycker verkligen att det låter som att Lebron lutar åt att han kommer lämna Cleveland nästa sommar. Önsketänkande? Döm för er själva.
fredag 21 augusti 2009
Lebron till Knicks: en sommardröm.
Sommaren börjar gå mot sitt slut och jag tänkte runda av den med lite summer dreaming. Dröm med mig så ska jag berätta varför Lebron James kommer att signa med New York Knicks nästa sommar. En step-by-step argumentation om varför det är logiskt för Lebron att välja New York.
1. New York City är världens medelpunkt.
2. Cleveland är världens bakgård.
3. Cash money.
Hur är det möjligt säger du, signar Lebron med sitt nuvarande lag kommer han alltid kunna få mer pengar än om han signar med ett nytt lag, så säger NBA-reglerna? Jo, det är förvisso sant. Men faktum är att över 5 år kommer Lebrons kontrakt med Cavs bara generera strax över $4 miljoner mer än om han signar över 5 år med Knicks. 4 miljoner USD är peanuts för Lebron. Nike hostar upp 4 millar i sömnen om Lebron spelar i NYC istället för Cleveland. Sponsorkontrakt i New York kommer att generera fler zeroes på kontot än alla andra ställen i världen. Lebron har sagt att han vill bli världens första billionaire athlete, endast NYC kan göra detta till verklighet.
4. James Dolan.
Va?!? Är du galen, tänker du, James Dolan är känd för att vara en ligans mest ökända ägare, jag menar det var trots allt Dolan som anställde Isiah Thomas? Jo det är förvisso sant det också. Men i finanskrisdagar sitter Dolan på det största trumfkortet av alla, cash money without a care in the world att spendera pengar som om det inte fanns en morgondag. Medan andra ägare drömmer mardrömmar om the luxury tax, dumpar spelarkontrakt för att skära ned på löner och tar stora åtgärder för att inte göra förlustaffärer, så har Dolan inga som helst problem att spendera i all evighet för att göra sitt lag till ligans bästa. Rikemanssonen som fick ett par sports teams (Knicks, Rangers) att leka med av sin pappa, är NBA:s motsvarighet till Roman Abramovich. Vad än Lebron pekar på, vilka spelare han än vill ha som lagkamrater, det kommer James Dolan att fixa. Lägg därtill att när man ska attrahera framtida spelare till sitt lag, var vill de helst spela, i New York eller Cleveland? Inget svårt val.
5. Donnie Walsh & Mike D'Antoni.
Många gånger har ett lags GM och coach helt olika filosofi om hur laget ska spela, GM signar spelare medan coachen får coacha spelarna därefter, och the GM ger coachen sparken så fort det går dåligt. Walsh och D'Antoni däremot, är helt samspelta, DW signar inga spelare som inte D'Antoni tror på och samtliga spelare som bringas in ska passa in MD:s uptempo offense. Knicks har gått från att vara ett lag i total disharmoni till ett lag i total harmoni (njae, inte riktigt kanske). Men det är ett lag som har en tydlig idé och riktning, en långsiktig plan, och det går inte att säga om så många andra lag i ligan. Förutom Cavs då kanske, om du inte räknar låt oss panik-signa så många intetsägande spelare som möjligt i jakten på att göra Lebron nöjd innan 1 juli, 2010 som en plan.
6. Knicks talanger.
VA?! Nu får du väl ändå skärpa dig Bragden? Knicks vann endast 32 matcher förra året. Laget har inte en enda riktig stjärna. True. Men låt oss backa upp ett steg och jämföra Knicks med Cavs icke-Lebron-spelare.
Cavs har Mo Williams, han var en all-star förra året. Jo det är sant, men han blev all-star reserv först när Ray Allen fick lämna återbud. Och han chokade fullständigt i playoffs. Cavs har Shaq. Ja, det är sant. Suns hade också Shaq förra året, fråga Steve Nash hur det gick. Cavs har Varejao. Också sant. Varejao har också ett av ligans mest överbetalda kontrakt, en så kallad cap killer for years to come. Cavs har Zydrunas Ilgauskas. Sant. Snubben har också pensionärsrabatt när han går på bio. Slutligen har Cavs ett gäng dead wood bodies som tar upp kontraktspengar och som omöjliggör att Cleveland kan go after free agents i framtiden.
Så vad har Knicks då? David Lee har vi troligtvis inte, som bäst är det en 50-50 chans att Lee stannar efter 2010. Nate Robinson har vi troligtvis inte heller, Walsh och D'Antoni verkar inte vilja ha kvar Nate, så det säger en del om hur de värderar honom. Knicks har Eddy Curry, en overweight underachiever som inte spelat en hel match på över ett år. Knicks har Jared Jeffries, en överbetald snubbe som inte skulle kunna träffa havet med en badboll. Vi har alltså ingenting är slutsatsen? Njae, inte riktigt. Vi har Danilo Gallinari, en framtida 20 PPG-spelare in the making, om bara hans rygg håller. Gallinari är också en potentiell difference-maker i playoffs á la Hedo Turkoglu, en playmaking, 3-point shooting, 6'10 match-up nightmare för motståndare. Vi har också Wilson Chandler, en 15-20 PPG spelare som är atletisk och explosiv. Ingen stjärna kanske, men en perfekt komplementspelare i ett vinnande lag. Vi har en stor och atletisk rookie i Jordan Hill och en spännande PG rookie i Toney Douglas. Än så länge representerar ovan fyra nämnda spelare enbart potential, men det är väldigt mycket mer än vad Cavs roster lovar för framtiden. Dessutom är alla spelarna väldigt billiga, om de inte lyckas på plan skaffar vi bara nya när deras billiga kontrakt går ut. I övrigt har vi inga spelare uppbundna på kontrakt efter 2011, vilket ger NYK full flexibilitet att signa nya spelare som passar Lebron.
Knicks representerar, tro det eller ej, framtiden medan Cavs representerar "one last chance at the championship". Lyckas inte Cavs nu kommer de aldrig att göra det. Laget är gammalt och spelarna de har är vad de är, de kommer inte bli bättre. Lebron är bara 24 år ännu. I New York kan han bygga en dynasti i flera år framöver.
7. Seven seconds or less.
D'Antonis up-tempo offense är varje spelares dröm. Systemet gjorde Steve Nash till en two-time MVP. Systemet gjorde Amare Stoudemire till ligans mest dominanta power forward. Systemet gjorde Shawn Marion till en all-star, idag är han bara en journeyman. Systemet gjorde Boris Diaw och Raja Bell till stjärnor, idag är dem role players i Bobcats. Fansen älskar Mike D'Antonis spelfilosofi och spelarna älskar den också. I slutändan vill man ju ha kul på jobbet och det är Mike D:s filosofi. Att det boostar spelarnas stats skadar inte heller.
8. Eddy Curry och Jared Jeffries.
Men nu får du väl ändå ge dig, Bragden? Du konstaterade ju nyss att Curry och Jeffries suger. Dessutom har de överbetalda kontrakt som till synes ser omöjliga ut att flytta på. Helt sant. Men 2011 (ett år efter Lebron signat med NYK) kommer bådas kontrakt off the books, vilket betyder ytterligare 18 miljoner i cap space. Det betyder att om Donnie Walsh inte lyckats trada Curry och Jeffries den här säsongen (mot utgående kontrakt 2010) och därmed kunnat go after ett till maxkontrakt som komplement till LBJ sommaren 2010, så kan Walsh lägga pengar på ett annat maxkontrakt 2011 - samma sommar som New York-födda Carmelo Anthony blir free agent.
9. Madison Square Garden.
The mecca of basketball. Alla stora stjärnor cirklar in matcherna mot Knicks i kalendern eftersom det är kvällen då de uppträder på världens största basketscen. Michael Jordan, Reggie Miller på 90-talet. Kobe Bryant och för all del Lebron James på 00-talet. Alla vill bring sitt A-game i Madison Square Garden, det är det som ger de stora rubrikerna. I NYK kan LBJ göra MSG till sin hemmaplan 41 matcher per år + playoffs. Världens största artist ska stå på världens största scen.
10. Att vinna i New York är större än allt annat.
Michael Jordan vann 6 NBA-titlar. För att bli större än MJ (kom igen, alla vet att det är omöjligt) måste man åtminstone vinna lika många titlar, allra helst ännu fler. Även om Lebron kommer att ha en fullständigt sagolik karriär från och med nu och compete for championships every year (med Cavs eller annat lag) så är det ytterst osannolikt att han någonsin kommer att nå 6 titlar. Det enda sättet han kan nå tillnärmelsevis liknande legendstatus, utan att vinna 6+ titlar, är om han vinner i New York. Bortsett från Yankees, som av och till dominerar baseball, så har inte New York blivit bortskämda med vinnande sports teams. När det väl händer så gör därför den sporttokiga staden sina vinnande lag och spelare till fullständiga legender. Om Lebron blir spelaren som vann Knicks första titel sedan 1973 är han förevigad i New York sports history och därmed per default förevigad i amerikansk sports history. En titel i New York smäller högre än alla andra ställen. Staden är Lebron James bästa chans att bli en riktig legend.
Och om Lebron inte kan uppskatta det. Ja, då signar vi Kevin Durant istället.
1. New York City är världens medelpunkt.
2. Cleveland är världens bakgård.
3. Cash money.
Hur är det möjligt säger du, signar Lebron med sitt nuvarande lag kommer han alltid kunna få mer pengar än om han signar med ett nytt lag, så säger NBA-reglerna? Jo, det är förvisso sant. Men faktum är att över 5 år kommer Lebrons kontrakt med Cavs bara generera strax över $4 miljoner mer än om han signar över 5 år med Knicks. 4 miljoner USD är peanuts för Lebron. Nike hostar upp 4 millar i sömnen om Lebron spelar i NYC istället för Cleveland. Sponsorkontrakt i New York kommer att generera fler zeroes på kontot än alla andra ställen i världen. Lebron har sagt att han vill bli världens första billionaire athlete, endast NYC kan göra detta till verklighet.
4. James Dolan.
Va?!? Är du galen, tänker du, James Dolan är känd för att vara en ligans mest ökända ägare, jag menar det var trots allt Dolan som anställde Isiah Thomas? Jo det är förvisso sant det också. Men i finanskrisdagar sitter Dolan på det största trumfkortet av alla, cash money without a care in the world att spendera pengar som om det inte fanns en morgondag. Medan andra ägare drömmer mardrömmar om the luxury tax, dumpar spelarkontrakt för att skära ned på löner och tar stora åtgärder för att inte göra förlustaffärer, så har Dolan inga som helst problem att spendera i all evighet för att göra sitt lag till ligans bästa. Rikemanssonen som fick ett par sports teams (Knicks, Rangers) att leka med av sin pappa, är NBA:s motsvarighet till Roman Abramovich. Vad än Lebron pekar på, vilka spelare han än vill ha som lagkamrater, det kommer James Dolan att fixa. Lägg därtill att när man ska attrahera framtida spelare till sitt lag, var vill de helst spela, i New York eller Cleveland? Inget svårt val.
5. Donnie Walsh & Mike D'Antoni.
Många gånger har ett lags GM och coach helt olika filosofi om hur laget ska spela, GM signar spelare medan coachen får coacha spelarna därefter, och the GM ger coachen sparken så fort det går dåligt. Walsh och D'Antoni däremot, är helt samspelta, DW signar inga spelare som inte D'Antoni tror på och samtliga spelare som bringas in ska passa in MD:s uptempo offense. Knicks har gått från att vara ett lag i total disharmoni till ett lag i total harmoni (njae, inte riktigt kanske). Men det är ett lag som har en tydlig idé och riktning, en långsiktig plan, och det går inte att säga om så många andra lag i ligan. Förutom Cavs då kanske, om du inte räknar låt oss panik-signa så många intetsägande spelare som möjligt i jakten på att göra Lebron nöjd innan 1 juli, 2010 som en plan.
6. Knicks talanger.
VA?! Nu får du väl ändå skärpa dig Bragden? Knicks vann endast 32 matcher förra året. Laget har inte en enda riktig stjärna. True. Men låt oss backa upp ett steg och jämföra Knicks med Cavs icke-Lebron-spelare.
Cavs har Mo Williams, han var en all-star förra året. Jo det är sant, men han blev all-star reserv först när Ray Allen fick lämna återbud. Och han chokade fullständigt i playoffs. Cavs har Shaq. Ja, det är sant. Suns hade också Shaq förra året, fråga Steve Nash hur det gick. Cavs har Varejao. Också sant. Varejao har också ett av ligans mest överbetalda kontrakt, en så kallad cap killer for years to come. Cavs har Zydrunas Ilgauskas. Sant. Snubben har också pensionärsrabatt när han går på bio. Slutligen har Cavs ett gäng dead wood bodies som tar upp kontraktspengar och som omöjliggör att Cleveland kan go after free agents i framtiden.
Så vad har Knicks då? David Lee har vi troligtvis inte, som bäst är det en 50-50 chans att Lee stannar efter 2010. Nate Robinson har vi troligtvis inte heller, Walsh och D'Antoni verkar inte vilja ha kvar Nate, så det säger en del om hur de värderar honom. Knicks har Eddy Curry, en overweight underachiever som inte spelat en hel match på över ett år. Knicks har Jared Jeffries, en överbetald snubbe som inte skulle kunna träffa havet med en badboll. Vi har alltså ingenting är slutsatsen? Njae, inte riktigt. Vi har Danilo Gallinari, en framtida 20 PPG-spelare in the making, om bara hans rygg håller. Gallinari är också en potentiell difference-maker i playoffs á la Hedo Turkoglu, en playmaking, 3-point shooting, 6'10 match-up nightmare för motståndare. Vi har också Wilson Chandler, en 15-20 PPG spelare som är atletisk och explosiv. Ingen stjärna kanske, men en perfekt komplementspelare i ett vinnande lag. Vi har en stor och atletisk rookie i Jordan Hill och en spännande PG rookie i Toney Douglas. Än så länge representerar ovan fyra nämnda spelare enbart potential, men det är väldigt mycket mer än vad Cavs roster lovar för framtiden. Dessutom är alla spelarna väldigt billiga, om de inte lyckas på plan skaffar vi bara nya när deras billiga kontrakt går ut. I övrigt har vi inga spelare uppbundna på kontrakt efter 2011, vilket ger NYK full flexibilitet att signa nya spelare som passar Lebron.
Knicks representerar, tro det eller ej, framtiden medan Cavs representerar "one last chance at the championship". Lyckas inte Cavs nu kommer de aldrig att göra det. Laget är gammalt och spelarna de har är vad de är, de kommer inte bli bättre. Lebron är bara 24 år ännu. I New York kan han bygga en dynasti i flera år framöver.
7. Seven seconds or less.
D'Antonis up-tempo offense är varje spelares dröm. Systemet gjorde Steve Nash till en two-time MVP. Systemet gjorde Amare Stoudemire till ligans mest dominanta power forward. Systemet gjorde Shawn Marion till en all-star, idag är han bara en journeyman. Systemet gjorde Boris Diaw och Raja Bell till stjärnor, idag är dem role players i Bobcats. Fansen älskar Mike D'Antonis spelfilosofi och spelarna älskar den också. I slutändan vill man ju ha kul på jobbet och det är Mike D:s filosofi. Att det boostar spelarnas stats skadar inte heller.
8. Eddy Curry och Jared Jeffries.
Men nu får du väl ändå ge dig, Bragden? Du konstaterade ju nyss att Curry och Jeffries suger. Dessutom har de överbetalda kontrakt som till synes ser omöjliga ut att flytta på. Helt sant. Men 2011 (ett år efter Lebron signat med NYK) kommer bådas kontrakt off the books, vilket betyder ytterligare 18 miljoner i cap space. Det betyder att om Donnie Walsh inte lyckats trada Curry och Jeffries den här säsongen (mot utgående kontrakt 2010) och därmed kunnat go after ett till maxkontrakt som komplement till LBJ sommaren 2010, så kan Walsh lägga pengar på ett annat maxkontrakt 2011 - samma sommar som New York-födda Carmelo Anthony blir free agent.
9. Madison Square Garden.
The mecca of basketball. Alla stora stjärnor cirklar in matcherna mot Knicks i kalendern eftersom det är kvällen då de uppträder på världens största basketscen. Michael Jordan, Reggie Miller på 90-talet. Kobe Bryant och för all del Lebron James på 00-talet. Alla vill bring sitt A-game i Madison Square Garden, det är det som ger de stora rubrikerna. I NYK kan LBJ göra MSG till sin hemmaplan 41 matcher per år + playoffs. Världens största artist ska stå på världens största scen.
10. Att vinna i New York är större än allt annat.
Michael Jordan vann 6 NBA-titlar. För att bli större än MJ (kom igen, alla vet att det är omöjligt) måste man åtminstone vinna lika många titlar, allra helst ännu fler. Även om Lebron kommer att ha en fullständigt sagolik karriär från och med nu och compete for championships every year (med Cavs eller annat lag) så är det ytterst osannolikt att han någonsin kommer att nå 6 titlar. Det enda sättet han kan nå tillnärmelsevis liknande legendstatus, utan att vinna 6+ titlar, är om han vinner i New York. Bortsett från Yankees, som av och till dominerar baseball, så har inte New York blivit bortskämda med vinnande sports teams. När det väl händer så gör därför den sporttokiga staden sina vinnande lag och spelare till fullständiga legender. Om Lebron blir spelaren som vann Knicks första titel sedan 1973 är han förevigad i New York sports history och därmed per default förevigad i amerikansk sports history. En titel i New York smäller högre än alla andra ställen. Staden är Lebron James bästa chans att bli en riktig legend.
Och om Lebron inte kan uppskatta det. Ja, då signar vi Kevin Durant istället.
Shaq vs Nash
Hittade en intressant artikel på AZCentral.com om Shaquille O'Neal och hans program "Shaq vs". Shaq vs är O'Neals nya program där Shaq utmanar andra idrottsmän och kvinnor - Michael Phelps, Serena Williams med flera - i deras egna sporter. Problemet är att Shaq stal idén från Steve Nash, som berättade om programidén för Shaq. Några månader senare berättade O'Neal för Nash om sin nya TV-serie han hade på gång, konstigt nog var det exakt samma idé som Nash försökt sälja in. Det slutade med att Nash anställde en advokat och kompromissen blev att Nash är credited som executive producer och är på programmets pay roll.
Nu hajar man varför Shaq blev tradad mot Cavs dead wood players. Man hajar också varför Nash re-signed med Suns (förutom pengarna då) strax efter att Shaq lämnat. Slutligen hajar man att Shaq till Suns var en ännu sämre idé en vad man kunnat ana.
När du tröttnat Lebron är du välkommen till New York.
Nu hajar man varför Shaq blev tradad mot Cavs dead wood players. Man hajar också varför Nash re-signed med Suns (förutom pengarna då) strax efter att Shaq lämnat. Slutligen hajar man att Shaq till Suns var en ännu sämre idé en vad man kunnat ana.
När du tröttnat Lebron är du välkommen till New York.
onsdag 19 augusti 2009
Donnie Walsh Intervju
Det märks att 1 juli, 2010 är the one and only plan. Absolut ingenting får störa den planen - och det är därför både D-Lee och Nate Robinson står utan kontrakt, på samma sätt som det är därför som Ramon Sessions är unsigned.
Spelarna anser sig ha ett värde. Vad Walsh anser att de har för värde är tydligt, deras värde är inte tillräckligt stort för att överhuvudtaget få påverka cap room 2010. Det är därför Walsh skulle föredra 1-årsdeals eller långtidskontrakt som är betydligt billigare än vad spelarna vill ha. Å andra sidan, finns det INGA andra lag som erbjudit ovannämnda spelare ett kontrakt (oavsett summa) så det verkar som att tålamod är the way to go.
tisdag 18 augusti 2009
Donnie: Pick up the phone!
Från Allen Iversons Twitter:
alleniversonIf you think that I am just going away-Think again! I am getting ready for the NBA season. Waiting for the call. Charlotte, Miami, NY.
Pick up the phone and call. ASAP.
alleniversonIf you think that I am just going away-Think again! I am getting ready for the NBA season. Waiting for the call. Charlotte, Miami, NY.
Pick up the phone and call. ASAP.
söndag 16 augusti 2009
Samtliga NBA mästare 1989-2009
Mitt älskade New York Knicks har inte blivit mästare sedan 1973. Det betyder att jag och alla Knicks-fans som är under 40 år aldrig har fått smaka på segerns sötma under vår livstid. Så efter alla nederlag måste jag ställa mig frågan, varför följer man egentligen sitt lag genom alla år av motgångar? Det medför ju bara lidande i slutändan, år efter år.
Svaret är att, för att segern, när den väl inträffar, kommer att kännas sååååå himla mycket skönare. Åtminstone är det min teori och jag hoppas att den besannas en vacker dag.
För att sätta allt i dess rätta perspektiv har jag samlat alla championship celebrations de senaste tjugo åren. En compilation som förhoppningsvis blir en preview till vad Knicks kommer uppleva om några år. Luta er tillbaka och insup dessa historiska ögonblick. Om några år kan jag förhoppningsvis komplettera den med ett Knicks-klipp.
1989 - Detroit Pistons vs LA Lakers
En oerhört fin celebration, äkta glädje hos Pistons som kämpat med i princip samma laguppställning i flera år innan de gick hela vägen. Kareem blev avtackad på ett fint sätt i sin sista match ever. Dumars vann MVP trots att hans pappa låg hemma allvarligt sjuk. Och framförallt Isiah fick äntligen sin titel, och cementerade sin plats som en av 80-talets största stjärnor. Ta också en titt på James Worthy och Magic Johnson som var extremt värdiga in defeat, de kommer båda in till omklädningsrummet och gratulerar Pistons och alla Bad Boys som utgjorde ett av historiens bästa defensive teams. Magic hade 5 titlar redan och Isiah är en nära vän så Earvin (som dessutom var skadad i finalen) kunde kosta på sig att vara the bigger man. Men det är ett stort ögonblick likväl. Lebron se och lär.
1990 - Detroit Pistons vs Portland Trailblazers
Back to back för Detroit. Portland hade ett riktigt grymt lag men chokade mot Pistons där Blazers förlorade tre raka matcher på sin hemmaplan (!). Blazers chokade senare även mot Bulls ett par år senare och kastade bort vad som var ett grymt lag. Pistons visste verkligen hur man firade en titel. Checka in David Stern, dränkt i champagne: "Get me out of here!".
1991 - Chicago Bulls vs LA Lakers
MJs första titel av sex. Portland var kanske det bästa laget det året i West, men LA:s rutin räckte till final där de dock föll mot Jordan som äntligen fått tillräckligt bra hjälp från sina teammates, främst Pippen som hade vuxit till en stjärna i sin egen rätt. Återigen stort sportsmanship av Magic efter slutsignalen.
1992 - Chicago Bulls vs Portland Trailblazers
Back to back för Bulls. Nu började Bulls och hela Eastern Conference dominans över NBA. Jordan visste verkligen hur man slog the Western Conference på 90-talet; Lakers, Blazers, Suns, Sonics, Jazz. Alla var de statister i finalerna, ingen tog ens Jordan till sju matcher. Störst konkurrens fick faktiskt Jordan i Eastern Conference av (i olika omgångar) Pistons, Knicks, Pacers, Magic. 90-talet ägdes av East, precis som 00-talet kom att ägas av West.
1993 - Chicago Bulls vs Phoenix Suns
Charles Barkley var och är en av mina all time favorite players. Jag led extra mycket med Sir Charles när Phoenix förlorade mot Bulls 1993. Jag tror inte att jag någonsin (slight exaggeration) har hållit på det vinnande laget i en finalserie i NBA. Det skulle vara Detroit Pistons 2004 över Lakers...
1994 - Houston Rockets vs New York Knicks
Edit: Som tur var hittade jag ingen celebration från 1994... det fick bli ovan vidriga recap video instead.
Utan konkurrens mitt tuffaste ögonblick som supporter/fan alla kategorier. Jag skulle kunna prata om att Olajuwons block på Starks i Game 6 och jag skulle kunna prata om Starks 1 av 17 performance i Game 7, men för varje tangent jag knappar på desto mer rullas minnena upp, så jag slutar där. Zappa till nästa.
1995 - Houston Rockets vs Orlando Magic
Edit: Inte heller här hittade jag en riktig celebration...
Vad som smärtar lite extra är att Knicks förlorade mot det sämre av de två upplagorna av Rockets. Laget med Dream och Clyde hade vi inte slagit. Fråga bara Orlando - som hade ett grymt lag med Shaq, Penny, Anderson, 3D med flera - som inte tog en enda match.
1996 - Chicago Bulls vs Seattle Supersonics
Payton och Kemp var riktigt grymma på den här tiden. Det jag minns mest från serien var att Dennis Rodman var Bulls viktigaste spelare efter MJ. Rodman psykade varenda Seattle spelare varje sekund av varje quarter och fick dem allihopa ur balans. Det andra jag minns var att jag såg finalserien på tyska DSF - "Rhot-man mit eine re-bount" - och att Detlef Schrempf alltså haussades till en überstjärna.
1997 - Chicago Bulls vs Utah Jazz
1997 och jag led med Malone och Stockton, precis som jag led med alla som förlorade mot Bulls. Man, did I hate them. Känner hatet komma tillbaka... endast tiden läker alla sår, och idag kan jag t o m uppskatta att jag följde NBA på Jordans storhetstid.
1998 - Chicago Bulls vs Utah Jazz
Jordans crowning moment. Vad som en gång i tiden var Jordans (och matchens) sista skott i hans allra sista match är fastetsat på många näthinnor. Synd för honom själv och för sporten att han kom tillbaka en gång till - och visade sig vara mänsklig. Washington kan nog aldrig bli ett riktigt lag förrän de bytt namn från Wizards, jag kommer alltid förknippa laget med Jordanfiaskot. Byt tillbaka till Bullets vetja! Men ser inte Jordan lite ensam ut vid MVP-utdelningen? Enbart Dennis Rodman står och klappar lite lojt.
1999 - San Antonio Spurs vs New York Knicks
Det här var mitt roligaste playoffs ever. Allan Houstons buzzer beater mot Heat. Sweepen mot Hawks. LJ:s 4 point play mot Indiana. Men i finalen utan Ewing och med en skadad LJ så var det dömt på förhand. Jag kunde knappt bli riktigt ledsen eftersom New York redan hade överträffat alla förväntningar som 8th seed. Jag blev inte riktigt ledsen förrän jag såg Tim Duncan nonchalant och detached gå och fira genom att filma (wtf?) the celebration - vad hände med att live in the moment?! En riktig champ ska gråta av glädje. Allt annat får underkänt.
2000 - LA Lakers vs Indiana Pacers
(Här fick jag ta två videos.) Shaq Daddy fick så äntligen sin ring. Endast mästare kan bli riktiga legender och här var jag därför glad att se Shaq säkra sin plats som en riktig NBA-legend, inte endast en dominant big man som aldrig vann (stackars Ewing...). Notera spelarnas kärlek för Shaq när han tilldelas MVP-trofén (jämför med Kobe 2009 som står som födelsedagsbarnet ingen gillar vid tårtan). Shaq blev ligans MVP och Finals MVP (händer typ ALDRIG) och snittade 38 poäng i finalserien. Här dominerade Shaq alltså ligan fullständigt. Med allt det sagt hade jag unnat Reggie och Jalen en titel.
2001 - LA Lakers vs Philadelphia 76ers
Edit: Ingen live TV trophy presentation... här höll jag helhjärtat på Allen Iverson och 76ers. Phillys Game 1 win på bortaplan är en av de skönaste basketmatcher jag sett. Tyvärr förlorade Philly resten...
2002 - LA Lakers vs New Jersey Nets
Edit: No trophy presentation här heller... three-peat av LA Lakers. Hela världen vet dock att Sacramento Kings egentligen var ligans bästa lag. Det är numera vedertaget att C-Webb & co blev rånade av domarna i serien mot Lakers, som till slut avjorde i sju matcher. Nets var numret för litet under en era där Eastern conference helt enkelt inte räckte till.
2003 - San Antonio Spurs vs New Jersey Nets
Edit: Återigen fann jag ingen live-TV celebration, endast en compilation... ironiskt att Richard Jefferson nu spelar i laget som krossade hans dröm om en ring (no pun RJ ;) senast. Kanske blir det en sista titel för Duncan och Spurs 2010? Jag tror det. Och - jag hoppas nästan det (sa jag det högt?). Jag har nästan börjat gilla Popovich & co.
2004 - Detroit Pistons vs LA Lakers
Äntligen en seger jag ville se! Älskade det här laget. Sheed, Billups, Big Ben, Tayshaun och Rip. Även om jag hade unnat Malone och Payton var sin titel.
2005 - San Antonio Spurs vs Detroit Pistons
Och äntligen en Game 7 series. Men det här var på alla sätt och vis en mardrömsfinal för kostymerna i NBA. Boring vs boring, no real superstars.
2006 - Miami Heat vs Dallas Mavericks
Med home court advantage, 2-0 i matcher och stor ledning i Game 3, är det ingen överdrift att säga att Mavericks chokade fullständigt i den här serien, Dallas var det bättre laget imho. Å andra sidan, slutresultatet ljuger inte. Heat vann och ännu en gång höll jag på fel finallag.
2007 - San Antonio Spurs vs Cleveland Cavaliers
Sämsta finalserien ever? En clean sweep och total dominans. The real crime var dock att Phoenix var ligans bästa lag och hade sannolikt vunnit allting om inte Stoudemire (och Diaw) blivit suspended i Game 5 mot Spurs efter att ha lämnat bänken efter Robert Horrys hockeytackling på Steve Nash. Efter detta kom Steve Kerr in och gjorde att PHX gick från ett av ligans bästa (och roligaste) lag till ett av ligans minst lovande. Detta ledde till att vi down the line fick Mike D'Antoni så jag ska inte klaga.
2008 - Boston Celtics vs LA Lakers
Ännu en video som cementerar det faktum att Kevin Garnett är completely nuts. Sheed kommer smälta in perfekt.
2009 - LA Lakers vs Orlando Magic
Att Phil Jackson vunnit 10 titlar är inget annat än enastående. Att Kobe inte är värd att nämnas i samma andetag som Michael Jordan är det däremot ingen som vill prata om.
Svaret är att, för att segern, när den väl inträffar, kommer att kännas sååååå himla mycket skönare. Åtminstone är det min teori och jag hoppas att den besannas en vacker dag.
För att sätta allt i dess rätta perspektiv har jag samlat alla championship celebrations de senaste tjugo åren. En compilation som förhoppningsvis blir en preview till vad Knicks kommer uppleva om några år. Luta er tillbaka och insup dessa historiska ögonblick. Om några år kan jag förhoppningsvis komplettera den med ett Knicks-klipp.
1989 - Detroit Pistons vs LA Lakers
En oerhört fin celebration, äkta glädje hos Pistons som kämpat med i princip samma laguppställning i flera år innan de gick hela vägen. Kareem blev avtackad på ett fint sätt i sin sista match ever. Dumars vann MVP trots att hans pappa låg hemma allvarligt sjuk. Och framförallt Isiah fick äntligen sin titel, och cementerade sin plats som en av 80-talets största stjärnor. Ta också en titt på James Worthy och Magic Johnson som var extremt värdiga in defeat, de kommer båda in till omklädningsrummet och gratulerar Pistons och alla Bad Boys som utgjorde ett av historiens bästa defensive teams. Magic hade 5 titlar redan och Isiah är en nära vän så Earvin (som dessutom var skadad i finalen) kunde kosta på sig att vara the bigger man. Men det är ett stort ögonblick likväl. Lebron se och lär.
1990 - Detroit Pistons vs Portland Trailblazers
Back to back för Detroit. Portland hade ett riktigt grymt lag men chokade mot Pistons där Blazers förlorade tre raka matcher på sin hemmaplan (!). Blazers chokade senare även mot Bulls ett par år senare och kastade bort vad som var ett grymt lag. Pistons visste verkligen hur man firade en titel. Checka in David Stern, dränkt i champagne: "Get me out of here!".
1991 - Chicago Bulls vs LA Lakers
MJs första titel av sex. Portland var kanske det bästa laget det året i West, men LA:s rutin räckte till final där de dock föll mot Jordan som äntligen fått tillräckligt bra hjälp från sina teammates, främst Pippen som hade vuxit till en stjärna i sin egen rätt. Återigen stort sportsmanship av Magic efter slutsignalen.
1992 - Chicago Bulls vs Portland Trailblazers
Back to back för Bulls. Nu började Bulls och hela Eastern Conference dominans över NBA. Jordan visste verkligen hur man slog the Western Conference på 90-talet; Lakers, Blazers, Suns, Sonics, Jazz. Alla var de statister i finalerna, ingen tog ens Jordan till sju matcher. Störst konkurrens fick faktiskt Jordan i Eastern Conference av (i olika omgångar) Pistons, Knicks, Pacers, Magic. 90-talet ägdes av East, precis som 00-talet kom att ägas av West.
1993 - Chicago Bulls vs Phoenix Suns
Charles Barkley var och är en av mina all time favorite players. Jag led extra mycket med Sir Charles när Phoenix förlorade mot Bulls 1993. Jag tror inte att jag någonsin (slight exaggeration) har hållit på det vinnande laget i en finalserie i NBA. Det skulle vara Detroit Pistons 2004 över Lakers...
1994 - Houston Rockets vs New York Knicks
Edit: Som tur var hittade jag ingen celebration från 1994... det fick bli ovan vidriga recap video instead.
Utan konkurrens mitt tuffaste ögonblick som supporter/fan alla kategorier. Jag skulle kunna prata om att Olajuwons block på Starks i Game 6 och jag skulle kunna prata om Starks 1 av 17 performance i Game 7, men för varje tangent jag knappar på desto mer rullas minnena upp, så jag slutar där. Zappa till nästa.
1995 - Houston Rockets vs Orlando Magic
Edit: Inte heller här hittade jag en riktig celebration...
Vad som smärtar lite extra är att Knicks förlorade mot det sämre av de två upplagorna av Rockets. Laget med Dream och Clyde hade vi inte slagit. Fråga bara Orlando - som hade ett grymt lag med Shaq, Penny, Anderson, 3D med flera - som inte tog en enda match.
1996 - Chicago Bulls vs Seattle Supersonics
Payton och Kemp var riktigt grymma på den här tiden. Det jag minns mest från serien var att Dennis Rodman var Bulls viktigaste spelare efter MJ. Rodman psykade varenda Seattle spelare varje sekund av varje quarter och fick dem allihopa ur balans. Det andra jag minns var att jag såg finalserien på tyska DSF - "Rhot-man mit eine re-bount" - och att Detlef Schrempf alltså haussades till en überstjärna.
1997 - Chicago Bulls vs Utah Jazz
1997 och jag led med Malone och Stockton, precis som jag led med alla som förlorade mot Bulls. Man, did I hate them. Känner hatet komma tillbaka... endast tiden läker alla sår, och idag kan jag t o m uppskatta att jag följde NBA på Jordans storhetstid.
1998 - Chicago Bulls vs Utah Jazz
Jordans crowning moment. Vad som en gång i tiden var Jordans (och matchens) sista skott i hans allra sista match är fastetsat på många näthinnor. Synd för honom själv och för sporten att han kom tillbaka en gång till - och visade sig vara mänsklig. Washington kan nog aldrig bli ett riktigt lag förrän de bytt namn från Wizards, jag kommer alltid förknippa laget med Jordanfiaskot. Byt tillbaka till Bullets vetja! Men ser inte Jordan lite ensam ut vid MVP-utdelningen? Enbart Dennis Rodman står och klappar lite lojt.
1999 - San Antonio Spurs vs New York Knicks
Det här var mitt roligaste playoffs ever. Allan Houstons buzzer beater mot Heat. Sweepen mot Hawks. LJ:s 4 point play mot Indiana. Men i finalen utan Ewing och med en skadad LJ så var det dömt på förhand. Jag kunde knappt bli riktigt ledsen eftersom New York redan hade överträffat alla förväntningar som 8th seed. Jag blev inte riktigt ledsen förrän jag såg Tim Duncan nonchalant och detached gå och fira genom att filma (wtf?) the celebration - vad hände med att live in the moment?! En riktig champ ska gråta av glädje. Allt annat får underkänt.
2000 - LA Lakers vs Indiana Pacers
(Här fick jag ta två videos.) Shaq Daddy fick så äntligen sin ring. Endast mästare kan bli riktiga legender och här var jag därför glad att se Shaq säkra sin plats som en riktig NBA-legend, inte endast en dominant big man som aldrig vann (stackars Ewing...). Notera spelarnas kärlek för Shaq när han tilldelas MVP-trofén (jämför med Kobe 2009 som står som födelsedagsbarnet ingen gillar vid tårtan). Shaq blev ligans MVP och Finals MVP (händer typ ALDRIG) och snittade 38 poäng i finalserien. Här dominerade Shaq alltså ligan fullständigt. Med allt det sagt hade jag unnat Reggie och Jalen en titel.
2001 - LA Lakers vs Philadelphia 76ers
Edit: Ingen live TV trophy presentation... här höll jag helhjärtat på Allen Iverson och 76ers. Phillys Game 1 win på bortaplan är en av de skönaste basketmatcher jag sett. Tyvärr förlorade Philly resten...
2002 - LA Lakers vs New Jersey Nets
Edit: No trophy presentation här heller... three-peat av LA Lakers. Hela världen vet dock att Sacramento Kings egentligen var ligans bästa lag. Det är numera vedertaget att C-Webb & co blev rånade av domarna i serien mot Lakers, som till slut avjorde i sju matcher. Nets var numret för litet under en era där Eastern conference helt enkelt inte räckte till.
2003 - San Antonio Spurs vs New Jersey Nets
Edit: Återigen fann jag ingen live-TV celebration, endast en compilation... ironiskt att Richard Jefferson nu spelar i laget som krossade hans dröm om en ring (no pun RJ ;) senast. Kanske blir det en sista titel för Duncan och Spurs 2010? Jag tror det. Och - jag hoppas nästan det (sa jag det högt?). Jag har nästan börjat gilla Popovich & co.
2004 - Detroit Pistons vs LA Lakers
Äntligen en seger jag ville se! Älskade det här laget. Sheed, Billups, Big Ben, Tayshaun och Rip. Även om jag hade unnat Malone och Payton var sin titel.
2005 - San Antonio Spurs vs Detroit Pistons
Och äntligen en Game 7 series. Men det här var på alla sätt och vis en mardrömsfinal för kostymerna i NBA. Boring vs boring, no real superstars.
2006 - Miami Heat vs Dallas Mavericks
Med home court advantage, 2-0 i matcher och stor ledning i Game 3, är det ingen överdrift att säga att Mavericks chokade fullständigt i den här serien, Dallas var det bättre laget imho. Å andra sidan, slutresultatet ljuger inte. Heat vann och ännu en gång höll jag på fel finallag.
2007 - San Antonio Spurs vs Cleveland Cavaliers
Sämsta finalserien ever? En clean sweep och total dominans. The real crime var dock att Phoenix var ligans bästa lag och hade sannolikt vunnit allting om inte Stoudemire (och Diaw) blivit suspended i Game 5 mot Spurs efter att ha lämnat bänken efter Robert Horrys hockeytackling på Steve Nash. Efter detta kom Steve Kerr in och gjorde att PHX gick från ett av ligans bästa (och roligaste) lag till ett av ligans minst lovande. Detta ledde till att vi down the line fick Mike D'Antoni så jag ska inte klaga.
2008 - Boston Celtics vs LA Lakers
Ännu en video som cementerar det faktum att Kevin Garnett är completely nuts. Sheed kommer smälta in perfekt.
2009 - LA Lakers vs Orlando Magic
Att Phil Jackson vunnit 10 titlar är inget annat än enastående. Att Kobe inte är värd att nämnas i samma andetag som Michael Jordan är det däremot ingen som vill prata om.
torsdag 13 augusti 2009
Sportreklam forts.
Apropå inlägget om b-ballreklam från häromdagen kanske ni la märke till Gilbert Arenas video nedan som börjar med Adidas briljanta reklam Impossible is nothing. Ett utmärkt exempel på när reklam är lika bra/bättre en riktig content.
Checka till exempel in Leo Messis version:
Och min all time fav reklam, med rugyblegenden Jonah Lomu:
Underbar musik med Badly Drawn Boy också... kanske känner ni igen den från soundtracket till About a boy?
Stort stort LOL på Nike förresten som har tagit bort "Hyperize"-reklamen från YouTube pga "rättighetsanspråk". WTF?! Är det inte REKLAM det handlar om?! Är inte meningen med reklam att så många som möjligt ska se den? Betalar inte företag i vanliga fall för att folk ska se deras filmer? Självklart är det så. Och just därför skrattar jag extra högt. Men kanske tyckte kostymerna på Nike, precis som jag, att filmerna helt enkelt var för usla. Jag hoppas det.
Checka till exempel in Leo Messis version:
Och min all time fav reklam, med rugyblegenden Jonah Lomu:
Underbar musik med Badly Drawn Boy också... kanske känner ni igen den från soundtracket till About a boy?
Stort stort LOL på Nike förresten som har tagit bort "Hyperize"-reklamen från YouTube pga "rättighetsanspråk". WTF?! Är det inte REKLAM det handlar om?! Är inte meningen med reklam att så många som möjligt ska se den? Betalar inte företag i vanliga fall för att folk ska se deras filmer? Självklart är det så. Och just därför skrattar jag extra högt. Men kanske tyckte kostymerna på Nike, precis som jag, att filmerna helt enkelt var för usla. Jag hoppas det.
Agent Zero
2009/2010 markerar säsongen som min favoritspelare av idag gör sin comeback. Gilbert Arenas.
Mannen som är undantaget till regeln idrottsmän har inget intressant att säga. Arenas hade bar none den fetaste bloggen i idrottsvärlden (han har inte uppdaterat den på evigheter). Men framförallt var han (tillsammans med Lebron o Kobe) den mest spektakulära spelaren att se på den här sidan om MJ the Chicago Bulls years, eller åtminstone AI under sin Philly peak. Tyvärr har Arenas fått de senaste två säsongerna spolierade av knäskador, men, peppar peppar, detta året kommer han tillbaka med full force. NBA behöver stjärnor och Arenas är just det.
Jag hade flera off years då jag inte följde NBA lika mycket. Ewing tradades till Seattle och sakta men säkert urvattnades det lag som jag älskar, samtidigt som ligan tappade sin lyster. Not to mention att Canal Plus misshandlade sina sändningsrättigheter med en match i veckan, fredagar mitt i natten, istället för att sända söndags-doubleheaders på sena kvällar.
De spelare som till slut fick mig att återupptäcka NBA var Lebron och Arenas, när jag fastnade för Wizards-Cavs rivaliteten under en playoffserie för några år sen. Det gav mig en sån tändning att se Gil vs LBJ go up and down the court i fjärde kvarten och trade baskets att jag återupptäckte världens vackraste sport. Och därefter började jag blöda blått och orange på nytt, engagerade mig i Knicks som aldrig förr. Och tack vare NBA League Pass är drogen ett faktum.
Jag rekommenderar starkt att ni läser den här artikeln om Gilbert Arenas, den bör ge bra uppladdning inför hans comeback.
måndag 10 augusti 2009
B-ballreklam
Vad har hänt med Nike commercials?! När jag var liten var Nikes basketreklamer helt grymma. Att få en egen sko och reklamfilm var det ultimata beviset på att man lyckats. Numera känns det allt som oftast forcerat humoristiskt ut och over the top på ett töntigt sätt.
Jag gillar DJ Quik, men vad är det här för beat?! Och Durant, Iguodala, Mo Williams och Rashard Lewis ser bara för löjliga ut. Jag hajar att det är meningen att de ska vara larviga, men det här är bara för tragiskt dåligt:
Checka istället in några helt klart bättre basketreklamer...
Den här är sjukt bra tycker jag. Och den är iofs relativt ny i sammanhanget.
Den här känns kanske lite daterad idag, men runt 93 var det jävligt coolt att se Bird och Jordan i samma reklamfilm. Kan också bero på att jag var 13 år när den gick att jag tyckte HORSE-temat kändes fresh :)
Den här var riktigt nice back in the day. Barkley tror inte på role models? Linen var ett svar på denna.
"They even put a zone in the league to try to stop him. He is the answer and a problem" ... sick.
Har ni fler sköna basketreklamfilmer, please posta dem i kommentarsfältet.
Jag gillar DJ Quik, men vad är det här för beat?! Och Durant, Iguodala, Mo Williams och Rashard Lewis ser bara för löjliga ut. Jag hajar att det är meningen att de ska vara larviga, men det här är bara för tragiskt dåligt:
Checka istället in några helt klart bättre basketreklamer...
Den här är sjukt bra tycker jag. Och den är iofs relativt ny i sammanhanget.
Den här känns kanske lite daterad idag, men runt 93 var det jävligt coolt att se Bird och Jordan i samma reklamfilm. Kan också bero på att jag var 13 år när den gick att jag tyckte HORSE-temat kändes fresh :)
Den här var riktigt nice back in the day. Barkley tror inte på role models? Linen var ett svar på denna.
"They even put a zone in the league to try to stop him. He is the answer and a problem" ... sick.
Har ni fler sköna basketreklamfilmer, please posta dem i kommentarsfältet.
lördag 8 augusti 2009
Happy B-day Danilo!
21 år idag. Nu får du dricka på krogen i USA. Men det räknar jag med att du inte vill göra ändå? Fokusera på ditt game istället. Känn ingen press. Det är bara Knicks framtid det handlar om.
Drömmen om Lebron lever
Lebron har ännu inte signat en extension med Cavs trots att Cleveland nyligen har erbjudit honom det (duh!).
Nu har Lebron dessutom indikerat tydligt att han inte har några planer på att skriva på något nytt kontrakt - oavsett lag - förrän sommaren 2010:
So much for finanskrisen och Lebron med fleras potentiella rädsla att maxkontrakten kommer att gå ned avsevärt nästa år...
Så nu är det bara att hålla tummarna i 11 månader till (insert valfri pipedream-kommentar här).
Annars är det inte mycket nytt på Knicksfronten. Och tur är väl det, kanske? Vi har ett lönetak att ta hänsyn till. Förr i tiden panikade Zeke fram trades och signings under sommaren för att hålla sig kvar i tidningen hela året - Jerome James, Jared Jeffries, Zach Randolph med mera - affärer som belastade klubbens ekonomi och framtid i flera år. Donnie Walsh däremot, han har desto mer tålamod. Tack och lov tackade Kidd nej till multiårskontraktet och signade med Dallas istället (för ännu mer pengar), med en lägre cap nästa sommar hade Kidds kontrakt varit disaster. När Walsh erbjöd Kidd kontraktet var det innan ligans projections om att cappen skulle gå ned flera miljoner under Summer of Lebron. Av det skälet är därför DW numera motvillig att kasta för mycket pengar på Ramon Sessions. Så just nu är det poker på hög nivå, vad är marknaden villig att betala Sessions och vad är Bucks villiga att matcha? (Kom ihåg att Bucks innehar rätten att matcha any offer sheet eftersom Sessions är restricted).
Sessions är dock fortfarande NYKs förstaval som det ser ut nu, till skillnad från Nate-Rob som fortfarande inte har ett kontrakt. Lil' Nate har klargjort att han verkligen vill spela i NY, och verkar villig att ta ett modest kontrakt för att göra det. Det visar på karaktär och lojalitet, inte minst efter att Knicks flörtat med alltifrån has-beens som Stackhouse och J-Will till past their prime guys som Jason Kidd och Grant Hill.
D-Lee däremot verkar tyvärr vara all about the money. Enligt rapporter har Lee 7 miljoner på bordet för 1 år eller också kan han signa long term på upp till 38 miljoner över 4 år. More than fair anser jag. 1-årskontrakt ger full flexibilitet för Knicks, samtidigt som det ger Lee en bra payraise; kom ihåg att Knicks standardiserade qualifying offer är på under 3 miljoner, och får Lee ingen offer sheet från ett annat lag så är det allt Knicks behöver betala för att keep him, så det är enbart pga genorisitet och välvilja från Knicks sida som gör att de erbjuder 7 miljoner över ett år. Ett ettårskontrakt gör dessutom Lee till unrestricted free agent nästa år vilket ger honom mycket mer frihet nästa sommar. Till synes en win-win för båda parter med andra ord. Samtidigt är långtidskontraktet, om rapporterna verkligen stämmer, på över 9 miljoner per år oerhört bra betalt för en kille som aldrig någonsin tagit sitt lag till playoffs. Men Lee och hans giriga agent verkar fortfarande tro att Lee är en 10-12 miljoner dollar per år spelare. Hallå?! Lamar Odom fick mindre än 9 per år, hur kan David Lee få mer än det? Ron Artest och Trevor Ariza fick cirka 5-6, i ärlighetens namn ligger Lee närmare dessa två herrar än 10+ miljoner.
I andra NBA-nyheter har Rashard Lewis blivit avstängd i 10 matcher without pay för att ha tagit ett otillåtet dopningsmedel. Scratch 1.6 miljoner dollar från killens lönekonto, lika mycket från hans trovärdighet som idrottsman samt låt oss utbrista i ett unisont LOL åt NBA som ger 10 matchers avstängning (av 82 exklusive playoffs) för doping.
Nu har Lebron dessutom indikerat tydligt att han inte har några planer på att skriva på något nytt kontrakt - oavsett lag - förrän sommaren 2010:
So much for finanskrisen och Lebron med fleras potentiella rädsla att maxkontrakten kommer att gå ned avsevärt nästa år...
Så nu är det bara att hålla tummarna i 11 månader till (insert valfri pipedream-kommentar här).
Annars är det inte mycket nytt på Knicksfronten. Och tur är väl det, kanske? Vi har ett lönetak att ta hänsyn till. Förr i tiden panikade Zeke fram trades och signings under sommaren för att hålla sig kvar i tidningen hela året - Jerome James, Jared Jeffries, Zach Randolph med mera - affärer som belastade klubbens ekonomi och framtid i flera år. Donnie Walsh däremot, han har desto mer tålamod. Tack och lov tackade Kidd nej till multiårskontraktet och signade med Dallas istället (för ännu mer pengar), med en lägre cap nästa sommar hade Kidds kontrakt varit disaster. När Walsh erbjöd Kidd kontraktet var det innan ligans projections om att cappen skulle gå ned flera miljoner under Summer of Lebron. Av det skälet är därför DW numera motvillig att kasta för mycket pengar på Ramon Sessions. Så just nu är det poker på hög nivå, vad är marknaden villig att betala Sessions och vad är Bucks villiga att matcha? (Kom ihåg att Bucks innehar rätten att matcha any offer sheet eftersom Sessions är restricted).
Sessions är dock fortfarande NYKs förstaval som det ser ut nu, till skillnad från Nate-Rob som fortfarande inte har ett kontrakt. Lil' Nate har klargjort att han verkligen vill spela i NY, och verkar villig att ta ett modest kontrakt för att göra det. Det visar på karaktär och lojalitet, inte minst efter att Knicks flörtat med alltifrån has-beens som Stackhouse och J-Will till past their prime guys som Jason Kidd och Grant Hill.
D-Lee däremot verkar tyvärr vara all about the money. Enligt rapporter har Lee 7 miljoner på bordet för 1 år eller också kan han signa long term på upp till 38 miljoner över 4 år. More than fair anser jag. 1-årskontrakt ger full flexibilitet för Knicks, samtidigt som det ger Lee en bra payraise; kom ihåg att Knicks standardiserade qualifying offer är på under 3 miljoner, och får Lee ingen offer sheet från ett annat lag så är det allt Knicks behöver betala för att keep him, så det är enbart pga genorisitet och välvilja från Knicks sida som gör att de erbjuder 7 miljoner över ett år. Ett ettårskontrakt gör dessutom Lee till unrestricted free agent nästa år vilket ger honom mycket mer frihet nästa sommar. Till synes en win-win för båda parter med andra ord. Samtidigt är långtidskontraktet, om rapporterna verkligen stämmer, på över 9 miljoner per år oerhört bra betalt för en kille som aldrig någonsin tagit sitt lag till playoffs. Men Lee och hans giriga agent verkar fortfarande tro att Lee är en 10-12 miljoner dollar per år spelare. Hallå?! Lamar Odom fick mindre än 9 per år, hur kan David Lee få mer än det? Ron Artest och Trevor Ariza fick cirka 5-6, i ärlighetens namn ligger Lee närmare dessa två herrar än 10+ miljoner.
I andra NBA-nyheter har Rashard Lewis blivit avstängd i 10 matcher without pay för att ha tagit ett otillåtet dopningsmedel. Scratch 1.6 miljoner dollar från killens lönekonto, lika mycket från hans trovärdighet som idrottsman samt låt oss utbrista i ett unisont LOL åt NBA som ger 10 matchers avstängning (av 82 exklusive playoffs) för doping.
måndag 3 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)