1. New York City är världens medelpunkt.
2. Cleveland är världens bakgård.
3. Cash money.
Hur är det möjligt säger du, signar Lebron med sitt nuvarande lag kommer han alltid kunna få mer pengar än om han signar med ett nytt lag, så säger NBA-reglerna? Jo, det är förvisso sant. Men faktum är att över 5 år kommer Lebrons kontrakt med Cavs bara generera strax över $4 miljoner mer än om han signar över 5 år med Knicks. 4 miljoner USD är peanuts för Lebron. Nike hostar upp 4 millar i sömnen om Lebron spelar i NYC istället för Cleveland. Sponsorkontrakt i New York kommer att generera fler zeroes på kontot än alla andra ställen i världen. Lebron har sagt att han vill bli världens första billionaire athlete, endast NYC kan göra detta till verklighet.
4. James Dolan.
Va?!? Är du galen, tänker du, James Dolan är känd för att vara en ligans mest ökända ägare, jag menar det var trots allt Dolan som anställde Isiah Thomas? Jo det är förvisso sant det också. Men i finanskrisdagar sitter Dolan på det största trumfkortet av alla, cash money without a care in the world att spendera pengar som om det inte fanns en morgondag. Medan andra ägare drömmer mardrömmar om the luxury tax, dumpar spelarkontrakt för att skära ned på löner och tar stora åtgärder för att inte göra förlustaffärer, så har Dolan inga som helst problem att spendera i all evighet för att göra sitt lag till ligans bästa. Rikemanssonen som fick ett par sports teams (Knicks, Rangers) att leka med av sin pappa, är NBA:s motsvarighet till Roman Abramovich. Vad än Lebron pekar på, vilka spelare han än vill ha som lagkamrater, det kommer James Dolan att fixa. Lägg därtill att när man ska attrahera framtida spelare till sitt lag, var vill de helst spela, i New York eller Cleveland? Inget svårt val.
5. Donnie Walsh & Mike D'Antoni.
Många gånger har ett lags GM och coach helt olika filosofi om hur laget ska spela, GM signar spelare medan coachen får coacha spelarna därefter, och the GM ger coachen sparken så fort det går dåligt. Walsh och D'Antoni däremot, är helt samspelta, DW signar inga spelare som inte D'Antoni tror på och samtliga spelare som bringas in ska passa in MD:s uptempo offense. Knicks har gått från att vara ett lag i total disharmoni till ett lag i total harmoni (njae, inte riktigt kanske). Men det är ett lag som har en tydlig idé och riktning, en långsiktig plan, och det går inte att säga om så många andra lag i ligan. Förutom Cavs då kanske, om du inte räknar låt oss panik-signa så många intetsägande spelare som möjligt i jakten på att göra Lebron nöjd innan 1 juli, 2010 som en plan.
6. Knicks talanger.
VA?! Nu får du väl ändå skärpa dig Bragden? Knicks vann endast 32 matcher förra året. Laget har inte en enda riktig stjärna. True. Men låt oss backa upp ett steg och jämföra Knicks med Cavs icke-Lebron-spelare.
Cavs har Mo Williams, han var en all-star förra året. Jo det är sant, men han blev all-star reserv först när Ray Allen fick lämna återbud. Och han chokade fullständigt i playoffs. Cavs har Shaq. Ja, det är sant. Suns hade också Shaq förra året, fråga Steve Nash hur det gick. Cavs har Varejao. Också sant. Varejao har också ett av ligans mest överbetalda kontrakt, en så kallad cap killer for years to come. Cavs har Zydrunas Ilgauskas. Sant. Snubben har också pensionärsrabatt när han går på bio. Slutligen har Cavs ett gäng dead wood bodies som tar upp kontraktspengar och som omöjliggör att Cleveland kan go after free agents i framtiden.
Så vad har Knicks då? David Lee har vi troligtvis inte, som bäst är det en 50-50 chans att Lee stannar efter 2010. Nate Robinson har vi troligtvis inte heller, Walsh och D'Antoni verkar inte vilja ha kvar Nate, så det säger en del om hur de värderar honom. Knicks har Eddy Curry, en overweight underachiever som inte spelat en hel match på över ett år. Knicks har Jared Jeffries, en överbetald snubbe som inte skulle kunna träffa havet med en badboll. Vi har alltså ingenting är slutsatsen? Njae, inte riktigt. Vi har Danilo Gallinari, en framtida 20 PPG-spelare in the making, om bara hans rygg håller. Gallinari är också en potentiell difference-maker i playoffs á la Hedo Turkoglu, en playmaking, 3-point shooting, 6'10 match-up nightmare för motståndare. Vi har också Wilson Chandler, en 15-20 PPG spelare som är atletisk och explosiv. Ingen stjärna kanske, men en perfekt komplementspelare i ett vinnande lag. Vi har en stor och atletisk rookie i Jordan Hill och en spännande PG rookie i Toney Douglas. Än så länge representerar ovan fyra nämnda spelare enbart potential, men det är väldigt mycket mer än vad Cavs roster lovar för framtiden. Dessutom är alla spelarna väldigt billiga, om de inte lyckas på plan skaffar vi bara nya när deras billiga kontrakt går ut. I övrigt har vi inga spelare uppbundna på kontrakt efter 2011, vilket ger NYK full flexibilitet att signa nya spelare som passar Lebron.
Knicks representerar, tro det eller ej, framtiden medan Cavs representerar "one last chance at the championship". Lyckas inte Cavs nu kommer de aldrig att göra det. Laget är gammalt och spelarna de har är vad de är, de kommer inte bli bättre. Lebron är bara 24 år ännu. I New York kan han bygga en dynasti i flera år framöver.
7. Seven seconds or less.
D'Antonis up-tempo offense är varje spelares dröm. Systemet gjorde Steve Nash till en two-time MVP. Systemet gjorde Amare Stoudemire till ligans mest dominanta power forward. Systemet gjorde Shawn Marion till en all-star, idag är han bara en journeyman. Systemet gjorde Boris Diaw och Raja Bell till stjärnor, idag är dem role players i Bobcats. Fansen älskar Mike D'Antonis spelfilosofi och spelarna älskar den också. I slutändan vill man ju ha kul på jobbet och det är Mike D:s filosofi. Att det boostar spelarnas stats skadar inte heller.
8. Eddy Curry och Jared Jeffries.
Men nu får du väl ändå ge dig, Bragden? Du konstaterade ju nyss att Curry och Jeffries suger. Dessutom har de överbetalda kontrakt som till synes ser omöjliga ut att flytta på. Helt sant. Men 2011 (ett år efter Lebron signat med NYK) kommer bådas kontrakt off the books, vilket betyder ytterligare 18 miljoner i cap space. Det betyder att om Donnie Walsh inte lyckats trada Curry och Jeffries den här säsongen (mot utgående kontrakt 2010) och därmed kunnat go after ett till maxkontrakt som komplement till LBJ sommaren 2010, så kan Walsh lägga pengar på ett annat maxkontrakt 2011 - samma sommar som New York-födda Carmelo Anthony blir free agent.
9. Madison Square Garden.
The mecca of basketball. Alla stora stjärnor cirklar in matcherna mot Knicks i kalendern eftersom det är kvällen då de uppträder på världens största basketscen. Michael Jordan, Reggie Miller på 90-talet. Kobe Bryant och för all del Lebron James på 00-talet. Alla vill bring sitt A-game i Madison Square Garden, det är det som ger de stora rubrikerna. I NYK kan LBJ göra MSG till sin hemmaplan 41 matcher per år + playoffs. Världens största artist ska stå på världens största scen.
10. Att vinna i New York är större än allt annat.
Michael Jordan vann 6 NBA-titlar. För att bli större än MJ (kom igen, alla vet att det är omöjligt) måste man åtminstone vinna lika många titlar, allra helst ännu fler. Även om Lebron kommer att ha en fullständigt sagolik karriär från och med nu och compete for championships every year (med Cavs eller annat lag) så är det ytterst osannolikt att han någonsin kommer att nå 6 titlar. Det enda sättet han kan nå tillnärmelsevis liknande legendstatus, utan att vinna 6+ titlar, är om han vinner i New York. Bortsett från Yankees, som av och till dominerar baseball, så har inte New York blivit bortskämda med vinnande sports teams. När det väl händer så gör därför den sporttokiga staden sina vinnande lag och spelare till fullständiga legender. Om Lebron blir spelaren som vann Knicks första titel sedan 1973 är han förevigad i New York sports history och därmed per default förevigad i amerikansk sports history. En titel i New York smäller högre än alla andra ställen. Staden är Lebron James bästa chans att bli en riktig legend.
Och om Lebron inte kan uppskatta det. Ja, då signar vi Kevin Durant istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar