The Boring Game

I över 2 år har jag väntat på 1 juli, 2010.

Ett par dagar innan det "roliga" ska börja är jag uttråkad. Det spännande har bytts ut mot uppgivenhet. Hatet mot New York bland media är tröttsamt och obefogat. Det är OK att Los Angeles har 16 titlar och New York har 2 och ändå är Pau Gasol till skänks helt OK samtidigt som 10 år av helvete inte är tillräckligt lidande för New York att genom salary cap slashing by the book inte är OK nog för Knicks att tro att vi ska få en enda fucking jävla decent free agent?

The Free Agent Class of 2010 är historiens bästa heter det. Newsflash, av alla dessa superstjärnor finns det endast en enda championship ring. På Wades finger. Ingen enskild signing medför instant championship. Varför är David Lees stats inflated när exempelvis Stoudemires inte är det? Samma SSOL system, skillnaden är att Nash är PG i PHX. Är inte Stoudemires stats inflated om något? Joe Johnson snittar 21 PPG och chokar i playoffs, är det ett maxkontrakt? Chris Bosh är DA MAN i Toronto. Toronto som inte ens gick till playoffs. Boozer? Puh-lease, det är heller ingen game changer.

Lebron och Wade. Och mannen som ingen nämner - Dirk - där har vi stjärnorna. I övrigt är det inte maxkontraktvärdigt någonstans i princip. Jag hoppas innerligt att D-Walsh bygger ett LAG med denna flexibilitet och att han inte får panik i sommar. Vi bygger från grunden nu. No rush. Make the right moves bara.

The Waiting Game

Med bara 3 dagar kvar till 1 juli så borde SKB uppdateras som aldrig förr.

Men det är för mycket information där ute för mig att absorbera och sätta ord på.

Lebron och Bosh till Chicago kallas ena dagen för en "done deal".

Idag heter det att Lebron och Bosh joinar Wade i Miami, och att det är en foregone conclusion.

Från New York håll heter det att Stoudemire och Johnson kommer att reunite med D'Antoni i Knicks. Tony Parker uppges också vilja vara med på ett hörn (låter som en decent lineup, no?).

Poängen är att ingen verkar veta någonting, men alla verkar ha en åsikt som är stensäker ändå. Därför ser jag ingen mening med att oroa mig för varje ny "nyhet" som kommer. Jag vill läsa om pen to paper innan jag flyger i taket av oro.

Det som verkar ganska säkert är att Walsh, D'Antoni och Houston ska på en rekryteringsturné med start onsdag. Klockan 9pm western time (12 am midnatt och formellt 1 juli på east coast) ska de träffa i Joe Johnson i L.A. Sedan bär det direkt av till Phoenix för att träffa Stoudemire. Sen är det vidare till Ohio för att träffa Lebron. Här kommer även Dolan att haka på, för att försäkra Lebron om att han är en ägare som är villig att spendera big dough år efter år och att han skiter i the luxury tax. Med alla Dolans brister är han faktiskt en tillgång här, till skillnad från andra lag. Reinsdorf i Chicago till exempel är notoriskt snål. Clippers ägare är ännu värre. Prokhorov i Nets är rik men helt oprövad. Och så vidare.

Nu kan vi bara vänta och se....

Helvete

Den här Bulls traden där de skeppar iväg Kirk Hinrich och hans monsterkontrakt - vilket friar upp för 2 maxkontrakt - är i princip schack matt. Tänk er Lebron och Wade, Rose och Noah? Game Over.

Det ryktas om att Phil Jackson slutar, Lakers dynastin kan crumble snabbare än man tror med så många egon som ska hållas under kontroll. Celtics kommed nog att disband, och om de inte gör det så blir de inte yngre direkt, och Eastern conference suger i övrigt. Bäddat för Bulls och en ny Jordan era med andra ord. Mardröm...

Vi får nog börja hoppas på Chris Paul eller till och med Tony Parker trades, kanske en Chris Bosh eller re-sign David Lee tillsammans med en Rudy Gay till rätt pris. Och sen bomba iväg Eddy Curry i en salary dump move mot en decent dude, eller låt kontraktet expire och be till gud att Carmelo vill till det stora äpplet.

Tänk positivt... (även om det just nu är lite svårare)

Den här Rob Parker är en snubbe i min smak

Artikel här.

What Would Toney Douglas Do?

Intervju med Toney Douglas som är värd att checka in.

Ego > Team

Såg den här intervjun med Chris Bosh:



Och den säger tyvärr ganska mycket om hans mentalitet. Att vara "the man" är viktigare än att spela i ett grymt LAG. Och att vara "the centerpiece" i Toronto, som inte ens når playoffs, är alltså bättre än att vara "an addition" till ett lag som kan compete for championships. Jag tror inte att Bosh är ensam om att ha en så här inställning, men jag anser att den är motsatsen till hur man borde tänka. Att vinna borde vara den första, andra och tredje prioriteten.

Lebron till Knicks snacket äntligen på radarn igen

Sååå trött på allt Lebron till Chicago chitter chatter. Chris Broussard needs to chill. Nu lyssnar vi på Stephen A. Smith. Enligt Smith är New York front runner i the LBJ sweepstakes. Så ska det låta.

Artikel här.

Radiointervju här.

On with the show

Chris Bosh intervju om sommarens free agency.

Mest intressanta som kom fram, på frågan hur många % chans Knicks har att signa honom i off season:

"We'll see after draft night".

Pressen är på Donnie att leverera. Gissa om det kommer vara stressiga dagar i Knicks front office de närmaste veckorna...

I heart Artest

OK, min prediction föll in. Lakers vann. Men inte på det sättet jag förutspådde, Kobe chokade totalt, vilket han också erkände efteråt. Visst, hans effort som bland annat speglades i 15 returer fanns där, men vad sköt han egentligen, 25%? Mindre?

Boston kommer kicka sig hela sommaren, för att inte säga hela livet, för att de först nonchalant blåste bort Game 6 och sen blåste bort en Game 7 som var deras for the taking hela vägen.

Det här var en slugfest á la Miami Heat - New York Knicks från 90-talet. The defense var intensivt från båda lag, men kom igen, någon jävel måste ju steppa i något av lagen? It didn't happen. Celtics kunde inte träffa havet med en badboll i fjärde kvarten och Lakers vann i slutändan för att Celtics gjorde dumma fouls mitt på plan som satte Lakers på straffkastlinjen pga Bostons team fouls. Lite trist slut på säsongen.

Trots att jag höll på Celtics i slutändan (laget jag håller på vinner ALDRIG) så räddades besvikelsen delvis av...

... vid en Lakersförlust hade jag inte orkat om Kobes choke skulle sågas så till den grad att bittra journalister skulle få tillfälle att skriva ned hela Bryants legacy.
... Kobes presser där, på frågan vad det här betyder för honom individuellt, svarade "I got one more ring than Shaq".
... och till sist denna briljanta presskonferens med Ron Artest, där han bland annat tackar sin psykiatriker 100 gånger, samt emotionellt ber om ursäkt till sitt gamla Indiana Pacers lag inklusive Donnie Walsh, Larry Bird, Jermaine O'neal med flera. Classy. Och rörande.

Game 7

Så här ska en NBA-säsong sluta. I en Game 7. Inte sedan Spurs slog Pistons 2005 har en finalserie gått till sju matcher. Och dessförinnan får vi gå tillbaka ända till mardrömsfinalen där Knicks losade mot Rockets, en match där John Starks fick Game 5-Ray Allen att se ut som en sharpshooter. Hua, vilka mentala bilder som flashar förbi, kan nån ge mig en blue Matrix-pill asap?

Till saken, en prediction.

Lakers tar hem det. Jag kan inte se hur Kobe kommer att låta det här slip by. Han är en assassin. Han skulle bokstavligen gå över lik för att vinna. Vad ska man då säga om Celtics choke i Game 6? Make till patetisk effort har jag aldrig sett i en match där man har chans att bli mästare. Så jag förväntar mig en helt annan intensitet från de gröna. Men vad händer om de ligger under med 10. Eller 15. Presterar LAGET Celtics så vinner Celtics. Men om de inte gör de och Pau Gasol har en decent game och åtminstone en lilagul spelare till steppar upp så känns det som att Lakers tar revansch på Boston för 2008.

Jag finner mig själv hålla på Celtics när matchen pågår. Men när Kobe sänker det ena makalösa skottet efter det andra drar jag bara på smilbanden och njuter. Som fan av sporten är jag en vinnare hur det än går.

På fredag är världens bästa sport gone till November som Wyclef.

Thank god for free agency!

The NYC Free Agent Committee

New York Post berättar idag vilka kändisar som har voluntered att kampanja för Lebron to New York Knicks.

Chris Rock säger det bäst, på frågan vad han skulle säga till Lebron: "You really want to live in Cleveland?" Det räcker väl så?

Listan på stjärnor lär bara växa.

Hoppas de här personerna kan övertala Lebron att fatta rätt beslut:

Sports entertainment

När man kollar på Fotbolls-VM slås man av hur långt sporten har att gå innan den kan visa upp TV-produktioner av världsklass. Och då pratar jag inte om Formel 1 liknande oljud från vuvuzelas. När övriga världens sporter går framåt så står världens mest konservativa sport helt stilla. Måldomare? Ta hjälp av repriser? Varför det? Klart att vi ska låta felaktiga domslut avgöra matcherna, det har vi ju alltid gjort, det kan vi inte ändra på. Bilder från omklädningsrummet? Otänkbart. Ljudupptagningar från bänken? Aldrig i livet. Närbilder och spelarporträtt när matchen pågår? Känns onödigt. Förhandsklipp med stämningshöjande musik innan match? Det är väl inte underhållning vi sysslar med. Studiosnack med folk som vågar ha en åsikt och en personlighet? Nej vi föredrar en deprimerande utbildningsradion-feeling med hjärndöda experter. Spelarreaktioner efter slutsignalen? Nej nej, vi föredrar att klippa till studiosnack med Zombie 1, 2 and 3.

På varje punkt tänker NBA annorlunda. Och det är en av anledningarna att sporten är så oerhört mycket mer underhållande att följa. Shit, om jag var chef över TV-sporten i Sverige hade jag bara kört en copy/paste på amerikanska sportsändningar och hjälteförklaringarna hade aldrig upphört.

Så här skulle det kunna se ut om fotbollen hade tagit sig i kragen:

I heart Rondo

Det bästa med playoffs-basket är att man blir så skönt schizad. I början höll jag på OKC. Jag tyckte Bulls var ascoola. Sen höll jag på Celtics när de började tanka på. Sen höll jag på Nash och Hill i PHX. Sen blev jag fascinerad av Kobe. Och nu senast satt jag och höll på Celtics igen. Hur kan man inte göra det när Jesus Shuttlesworth sänker 7 raka treor? Och när Rajon Rondo spelar som en gud?



Alltså, Rondo är nog min favoritspelare i hela ligan. Det är spelaren jag helst av allt tunar in för att se. Han är så fantastiskt rolig att se på att jag inte kan komma på någon som riktigt kommer i närheten. Man vet aldrig vad han ska göra härnäst, vare sig på the defensive eller the offensive end. Och sen gillar jag hans lugn. Han ser aldrig ut att vara det minsta berörd av någonting, inte ens i NBA Finals. Men han har en jävel i sig likväl. Vem kan glömma när han psykade ut Chris Paul med trash talk om att CP3 är all hype utan en ring och att han aldrig kommer att vinna en ring i Hornets.

Vem kommer jag hålla på i Game 3? Jag bestämmer mig as the game goes along.