Letar du efter en anledning att hålla på Lakers i finalserien?
Läs då den här artikeln av Ken Berger som beskriver Ron Artests långa resa från the Malice in the Palace och hur incidenten fortfarande plågar honom än idag.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Kobe är... faktiskt... helt grym.
Jag har varit down på Kobe Bryant tidigare. Mainly för att jag tyckt att Jordan-jämförelserna är helt vilda.
Men när jag kollar på playoffs inser jag att jag måste stanna upp och uppskatta att jag bevittnar en av historiens bästa spelare. Det finns inget annat att säga egentligen. Jämförelser är egentligen ganska ointressant. Kan man inte bara låta varje grym spelare vara sin egen?
Kobes off-balance skott i clutch är en fröjd för ögat. Och finns det något sweeter än att se en spelare i slutet av en jämn match med bollen i hand, gå upp för ett skott, och man vet redan på förhand att det kommer att gå i? Hemmapubliken dör. Motståndarlaget tappar tron. Ibland känns det som att Kobe tycker bättre om att spela bra och vinna på bortaplan? Det är nog därför Lakers är så bra att close out en serie på bortaplan i Game 6. För att Kobe bara växer av det.
Och det är nog det som jag tycker bäst om med Bryant. Kolla på hans ögon. Han ser ut som att han är redan att mörda på plan. Än så länge är det skillnaden mellan Kobe och Lebron. Den extrema viljan att vinna till varje pris. Kobe känns genom hela karriären som att han skulle kunna gå över lik för att vinna, och om han blir hatad på vägen fungerar det bara som bränsle för att spela ännu bättre. Just här är faktiskt jämförelsen med Jordan fair, i den aspekten påminner de oerhört mycket om varandra.
Att Bryant sen också kan visa tecken på lite humor i sina intervjuer är en ren bonus. Som här när han beskriver vad han tänkte när Vujacic begick en flagrant foul som svingade matchen i fjärde kvarten.
Nu ser jag fram emot en helt grym final. Om jag ska vara helt ärligt vet jag inte vilka jag håller på. Det lutar nästan mot Lakers...? (did I say that out loud? I believe I did)
Men när jag kollar på playoffs inser jag att jag måste stanna upp och uppskatta att jag bevittnar en av historiens bästa spelare. Det finns inget annat att säga egentligen. Jämförelser är egentligen ganska ointressant. Kan man inte bara låta varje grym spelare vara sin egen?
Kobes off-balance skott i clutch är en fröjd för ögat. Och finns det något sweeter än att se en spelare i slutet av en jämn match med bollen i hand, gå upp för ett skott, och man vet redan på förhand att det kommer att gå i? Hemmapubliken dör. Motståndarlaget tappar tron. Ibland känns det som att Kobe tycker bättre om att spela bra och vinna på bortaplan? Det är nog därför Lakers är så bra att close out en serie på bortaplan i Game 6. För att Kobe bara växer av det.
Och det är nog det som jag tycker bäst om med Bryant. Kolla på hans ögon. Han ser ut som att han är redan att mörda på plan. Än så länge är det skillnaden mellan Kobe och Lebron. Den extrema viljan att vinna till varje pris. Kobe känns genom hela karriären som att han skulle kunna gå över lik för att vinna, och om han blir hatad på vägen fungerar det bara som bränsle för att spela ännu bättre. Just här är faktiskt jämförelsen med Jordan fair, i den aspekten påminner de oerhört mycket om varandra.
Att Bryant sen också kan visa tecken på lite humor i sina intervjuer är en ren bonus. Som här när han beskriver vad han tänkte när Vujacic begick en flagrant foul som svingade matchen i fjärde kvarten.
Nu ser jag fram emot en helt grym final. Om jag ska vara helt ärligt vet jag inte vilka jag håller på. Det lutar nästan mot Lakers...? (did I say that out loud? I believe I did)
torsdag 27 maj 2010
Wade speaks
Dwyane Wade har äntligen kommit ut och sagt det uppenbara. The top free agents kommer att sitta ned och diskutera vad de enskilt och kanske tillsammans planerar att göra i sommar. INNAN de personligen går ut och signar. Samt att såna diskussioner redan har ägt rum.
Självklart och uppenbart. De är ju bara människor och människor talar med varandra. Men likväl intressant.
Wade tar även upp en annan väldigt intressant aspekt gällande Chicago Bulls, angående organisationen och lojalitet.
"I see Michael Jordan is not there, Scottie Pippen is not there. … You know, these guys are not a part," Wade said. "Things like that. So that is probably one of the biggest things for me, because I am a very loyal person."
Kom också ihåg att Phil Jackson redan på förhand har sågat Bulls och sagt att han inte kommer att återvända till Chicago.
Då är frågan om Knicks ses som en "lojal" organisation. Hmm, vi ratar Ewing som coach, Oakley får inte heller plats i organisationen, Marv Albert åkte med huvudet före. Men på nåt sätt talar Isiah Thomas fortfarande väl om organisationen?? That Dolan dude är one strange character.
Men hey, vi har the epitome of class at the helm i Donnie Walsh, och hans assistent är faktiskt Allan Houston. Starks är också med på ett hörn och Herb Williams har varit assistant coach genom vadå, fyra head coaches?
I slutändan kommer det ned till det faktum att Knicks är det enda laget som kan signa 2 maxspelare rätt upp och ned. Och please lägg ned och säg att Bulls har ett så mycket bättre lag.
Lebron och Bosh som stars. Gallinari och Chandler som quality role players. Douglas har potential, Bill Walker kan bli decent. Ett par steals till för rimlig penning och jag tycker att det där luktar en deep playoff run. När Currys kontrakt comes off the books sommaren efter det är vi bara one missing piece från att go all the way.
Självklart och uppenbart. De är ju bara människor och människor talar med varandra. Men likväl intressant.
Wade tar även upp en annan väldigt intressant aspekt gällande Chicago Bulls, angående organisationen och lojalitet.
"I see Michael Jordan is not there, Scottie Pippen is not there. … You know, these guys are not a part," Wade said. "Things like that. So that is probably one of the biggest things for me, because I am a very loyal person."
Kom också ihåg att Phil Jackson redan på förhand har sågat Bulls och sagt att han inte kommer att återvända till Chicago.
Då är frågan om Knicks ses som en "lojal" organisation. Hmm, vi ratar Ewing som coach, Oakley får inte heller plats i organisationen, Marv Albert åkte med huvudet före. Men på nåt sätt talar Isiah Thomas fortfarande väl om organisationen?? That Dolan dude är one strange character.
Men hey, vi har the epitome of class at the helm i Donnie Walsh, och hans assistent är faktiskt Allan Houston. Starks är också med på ett hörn och Herb Williams har varit assistant coach genom vadå, fyra head coaches?
I slutändan kommer det ned till det faktum att Knicks är det enda laget som kan signa 2 maxspelare rätt upp och ned. Och please lägg ned och säg att Bulls har ett så mycket bättre lag.
Lebron och Bosh som stars. Gallinari och Chandler som quality role players. Douglas har potential, Bill Walker kan bli decent. Ett par steals till för rimlig penning och jag tycker att det där luktar en deep playoff run. När Currys kontrakt comes off the books sommaren efter det är vi bara one missing piece från att go all the way.
tisdag 25 maj 2010
This date in Knicks history (1993)
När får vi uppleva samma tändning igen?
Och när går vi hela vägen?
onsdag 19 maj 2010
Draft update
Inatt gick jag och la mig rädd. Rädd för att Jazz skulle få (Knicks) pick 1 i draften. Cynismen hade varit så vidrig då att jag inte riktigt kunnat hantera det. Scenario nummer två som kunde skada Knicks var om Nets fick pick 1. Nets behöver inte mer Lebron leverage.
Så Jazz, njut av er pick 9. Lol.
Och Nets, njut av er pick 3. Hihi.
Slutligen, Wizards, efter allt ni gått igenom senaste åren, you fucking deserve it!
What's the deal med Celtics? 2-0. Vem hade trott? Orland-OMG vad händer med er, då? Smolket i bägaren i Knicks fans perspektiv är att om C's slår Orlando och kanske även Lakers så kommer LBJ tro att Cavs kanske ändå inte var så långt borta ändå.
Tycker att vi muntrar upp perspektivet med den här kommentaren från Forbes, som hävdar att Lebron kommer att välja Knicks för att NYK är enda lag han kan köpa aktier i och samtidigt se the stock rise i samband med allting som han personligen bringar till laget och stan. Essentially skulle det innebära att han skulle spela för sig själv. Sen när han och Jim Dolan är buddies kanske han rent av får köpa laget efter karriären är slut?
Så Jazz, njut av er pick 9. Lol.
Och Nets, njut av er pick 3. Hihi.
Slutligen, Wizards, efter allt ni gått igenom senaste åren, you fucking deserve it!
What's the deal med Celtics? 2-0. Vem hade trott? Orland-OMG vad händer med er, då? Smolket i bägaren i Knicks fans perspektiv är att om C's slår Orlando och kanske även Lakers så kommer LBJ tro att Cavs kanske ändå inte var så långt borta ändå.
Tycker att vi muntrar upp perspektivet med den här kommentaren från Forbes, som hävdar att Lebron kommer att välja Knicks för att NYK är enda lag han kan köpa aktier i och samtidigt se the stock rise i samband med allting som han personligen bringar till laget och stan. Essentially skulle det innebära att han skulle spela för sig själv. Sen när han och Jim Dolan är buddies kanske han rent av får köpa laget efter karriären är slut?
tisdag 18 maj 2010
Lebron.... part 313
Playoffs kunde inte ha slutat bättre för alla lag som inte heter Cleveland och som har cap space nog att drömma om Lebron James.
Innan playoffs startade bedömdes sannolikheten för att Lebron skulle lämna Cleveland som all-time low. Efter att ha blivit oustade i andra rundan - i 6 matcher no less mot ett lag som skrivits av så till den grad att många predicted att de skulle förlora mot Wade och the south beach suckers i första rundan - så är jag ytterst förvånad om inte Lebron drar följande slutsatser.
7 år i samma lag, en Finals appearance, som dessutom var för 3 år sen där laget blev swept.
Övertjocka kontrakt och no cap space.
Ytterst begränsade möjligheter att förstärka laget.
Långt kvar till Lakers.
Inte ens bäst i East.
Lag som inte tillhör toppen nu kommer att förstärkas, samtidigt som 2nd round exit Cavs kommer att bli äldre/sämre. Avståndet till toppen kommer att ökas ännu mer med andra ord. Ta ett lag som OKC, med den enda spelaren som utmanar Lebron om titeln bäst i ligan på 3-5 års sikt, har en chans att bli en powerhouse.
Slutsatsen är tydlig: Sportsligt tar Lebron EN RISK om han stannar i Cleveland. Det är den kalla verkligheten. Vill Lebron vinna en titel på 2 års sikt så spelar han i ett lag som bevisligen inte räcker till för att vinna nu. Och vill Lebron vinna en titel på 3-5 års sikt finns det betydligt bättre alternativ därute, lag med mer flexibilitet att bygga från scratch och komplettera Lebron till en grund av prisvärda spelare och cap space nog att addera andra pieces of Lebron's choosing. Så vare sig vi talar om kort eller lång sikt, så är Lebrons sportsliga beslut ganska enkelt. Han måste lämna Cleveland. Jag är chockad om han inte gör det.
Och vart ska han gå då?
Om inte någon sjukt kreativ GM kommer out of nowhere och ordnar en sign-and-trade med Cavs, så står det mellan lagen med cap space. Det står mellan New York, Chicago, New Jersey, Miami och LA Clippers.
Let's break it down...
Miami
Åka till South Beach och alltid ha en titel mindre än Wade, oavsett hur många titlar de vinner tillsammans? I för stor utsträckning delad spotlight med en spelare i Wade som redan är en legend i Miami. Nääe, det finns inte ljus nog åt båda. Och både Wade och Lebron är ball hoggers. Dessutom suger resten av laget, här görs inga champions.
LA Clippers
Is you kidding?! Det här laget är forever cursed. Won't happen in a million years. Lillebror till Lakers. Samma stad som värsta rivalen Kobe men i stadens andralag? Please... never-gonna-happen.
New Jersey
En rysk miljardärsägare. Nära vännen Jay-z. Brook Lopez. Hög draft pick 2010. Brooklyn. Mycket talar för Nets på papperet. Men även efter att laget har flyttat till Brooklyn (that is om Lebron orkar spela i NJ i ett helt år innan arenan står klar) så är det fortfarande inte New York. Laget har ingen fan base. Vill Lebron bli kungen av New York kan han inte spela i något annat lag än Knicks, du får aldrig folkets kärlek om du spelar för ett lag som flyttat från New Jersey till Brooklyn. Kärleksaffären med Lebron och NYC handlar om Knicks och det handlar om Madison Square Garden.
Chicago
Laget som alla experter tippar blir Lebrons nästa destination. Jo Noah och Derrick Rose kan bli Lebrons Rodman och Pippen. Av alla lag som kan signa Lebron straight up är Chicago definitivt det lag som har bäst lag att sätta på plan redan idag. Men här är ett par faktum som Lebron aldrig kommer att kunna komma ifrån. Lebron kommer aldrig slå Jordans sex titlar. Oavsett vilket lag han signar med. Når han inte minst sex titlar i Chicago så är han för evigt lagets näst bästa spelare. Diskussionen om vem som är historiens bästa spelare är en diskussion som Lebron kanske får leva med att han inte lyckas bräcka Jordan (eller ens Kobe?). Men att inte ens vara den bästa spelaren i sitt eget lags historia? That's just bad. Vissa experter tar upp the Jordan legacy som en positiv faktor för Lebron. Jag ser det som en skugga som gör det omöjligt för honom i slutändan att signa med Chicago. Dessutom, efter Joakim Noah's kommentarer om staden Cleveland som gjorde Noah och Bulls till Clevelands fiende nummer ett, kan du tänka dig Lebron komma tillbaka till Cleveland i samma lag som Noah, mannen som sa att Cleveland sucks. Publiken kommer att göra antagandet att Lebron också hatar Cleveland, han kommer sannerligen förknippas med kommentarerna i alla fall, make no mistake.
New York
Jag skulle kunna go on forever om varför New York är rätt för Lebron. Men för nöjes skull kanske du hellre borde läsa om det här, i New York Magazines artikel.
Vad jag kan tillägga dock är att om Lebron vinner 1-3 titlar i Chicago, vilket i alla avseenden borde ses som en framgång, så är han ingenting jämfört med Jordan. Men om Lebron vinner 1-3 titlar i New York så är han för evigt lagets frälsare som tog lagets första titel på 40 år. Med tanke på Knicks motgångar under så många år så är den bedriften en så pass stor legacy att den i viss mån cancellerar allt mätande av exakt hur många titlar man i slutändan tagit. Lebrons karriär kommer att definieras av att han tog ligans sämsta franchise, som också råkar befinna sig på ligans största marknad, och gjorde laget till en vinnare. Det skulle göra Lebron till odödlig.
I korthet kan jag också ta upp, Chris Bosh, Mike D'Antoni och ett seven seconds or less-offense som kommer låta Lebron snitta 40/10/10, Madison Square Garden, knicks supporters, NYC är världens finanscenter och ger LBJ chansen att förverkliga drömmen om att bli dollarmiljardär.
2011 går även Eddy Currys kontrakt ut. Då kan vi signa ännu fler stjärnor. Eller så tradar vi Currys utgående kontrakt redan i sommar mot en spelare á la Monta Ellis. Lebron, Bosh, Gallinari, Chandler, Douglas, Walker, Barron och more help to come 2011. Är inte det ett lag som kan hela vägen, om inte på 2 års sikt, så på 3-5? Det tror i alla fall jag. Jag hoppas innerligt att Lebron ser det på samma sätt.
Innan playoffs startade bedömdes sannolikheten för att Lebron skulle lämna Cleveland som all-time low. Efter att ha blivit oustade i andra rundan - i 6 matcher no less mot ett lag som skrivits av så till den grad att många predicted att de skulle förlora mot Wade och the south beach suckers i första rundan - så är jag ytterst förvånad om inte Lebron drar följande slutsatser.
7 år i samma lag, en Finals appearance, som dessutom var för 3 år sen där laget blev swept.
Övertjocka kontrakt och no cap space.
Ytterst begränsade möjligheter att förstärka laget.
Långt kvar till Lakers.
Inte ens bäst i East.
Lag som inte tillhör toppen nu kommer att förstärkas, samtidigt som 2nd round exit Cavs kommer att bli äldre/sämre. Avståndet till toppen kommer att ökas ännu mer med andra ord. Ta ett lag som OKC, med den enda spelaren som utmanar Lebron om titeln bäst i ligan på 3-5 års sikt, har en chans att bli en powerhouse.
Slutsatsen är tydlig: Sportsligt tar Lebron EN RISK om han stannar i Cleveland. Det är den kalla verkligheten. Vill Lebron vinna en titel på 2 års sikt så spelar han i ett lag som bevisligen inte räcker till för att vinna nu. Och vill Lebron vinna en titel på 3-5 års sikt finns det betydligt bättre alternativ därute, lag med mer flexibilitet att bygga från scratch och komplettera Lebron till en grund av prisvärda spelare och cap space nog att addera andra pieces of Lebron's choosing. Så vare sig vi talar om kort eller lång sikt, så är Lebrons sportsliga beslut ganska enkelt. Han måste lämna Cleveland. Jag är chockad om han inte gör det.
Och vart ska han gå då?
Om inte någon sjukt kreativ GM kommer out of nowhere och ordnar en sign-and-trade med Cavs, så står det mellan lagen med cap space. Det står mellan New York, Chicago, New Jersey, Miami och LA Clippers.
Let's break it down...
Miami
Åka till South Beach och alltid ha en titel mindre än Wade, oavsett hur många titlar de vinner tillsammans? I för stor utsträckning delad spotlight med en spelare i Wade som redan är en legend i Miami. Nääe, det finns inte ljus nog åt båda. Och både Wade och Lebron är ball hoggers. Dessutom suger resten av laget, här görs inga champions.
LA Clippers
Is you kidding?! Det här laget är forever cursed. Won't happen in a million years. Lillebror till Lakers. Samma stad som värsta rivalen Kobe men i stadens andralag? Please... never-gonna-happen.
New Jersey
En rysk miljardärsägare. Nära vännen Jay-z. Brook Lopez. Hög draft pick 2010. Brooklyn. Mycket talar för Nets på papperet. Men även efter att laget har flyttat till Brooklyn (that is om Lebron orkar spela i NJ i ett helt år innan arenan står klar) så är det fortfarande inte New York. Laget har ingen fan base. Vill Lebron bli kungen av New York kan han inte spela i något annat lag än Knicks, du får aldrig folkets kärlek om du spelar för ett lag som flyttat från New Jersey till Brooklyn. Kärleksaffären med Lebron och NYC handlar om Knicks och det handlar om Madison Square Garden.
Chicago
Laget som alla experter tippar blir Lebrons nästa destination. Jo Noah och Derrick Rose kan bli Lebrons Rodman och Pippen. Av alla lag som kan signa Lebron straight up är Chicago definitivt det lag som har bäst lag att sätta på plan redan idag. Men här är ett par faktum som Lebron aldrig kommer att kunna komma ifrån. Lebron kommer aldrig slå Jordans sex titlar. Oavsett vilket lag han signar med. Når han inte minst sex titlar i Chicago så är han för evigt lagets näst bästa spelare. Diskussionen om vem som är historiens bästa spelare är en diskussion som Lebron kanske får leva med att han inte lyckas bräcka Jordan (eller ens Kobe?). Men att inte ens vara den bästa spelaren i sitt eget lags historia? That's just bad. Vissa experter tar upp the Jordan legacy som en positiv faktor för Lebron. Jag ser det som en skugga som gör det omöjligt för honom i slutändan att signa med Chicago. Dessutom, efter Joakim Noah's kommentarer om staden Cleveland som gjorde Noah och Bulls till Clevelands fiende nummer ett, kan du tänka dig Lebron komma tillbaka till Cleveland i samma lag som Noah, mannen som sa att Cleveland sucks. Publiken kommer att göra antagandet att Lebron också hatar Cleveland, han kommer sannerligen förknippas med kommentarerna i alla fall, make no mistake.
New York
Jag skulle kunna go on forever om varför New York är rätt för Lebron. Men för nöjes skull kanske du hellre borde läsa om det här, i New York Magazines artikel.
Vad jag kan tillägga dock är att om Lebron vinner 1-3 titlar i Chicago, vilket i alla avseenden borde ses som en framgång, så är han ingenting jämfört med Jordan. Men om Lebron vinner 1-3 titlar i New York så är han för evigt lagets frälsare som tog lagets första titel på 40 år. Med tanke på Knicks motgångar under så många år så är den bedriften en så pass stor legacy att den i viss mån cancellerar allt mätande av exakt hur många titlar man i slutändan tagit. Lebrons karriär kommer att definieras av att han tog ligans sämsta franchise, som också råkar befinna sig på ligans största marknad, och gjorde laget till en vinnare. Det skulle göra Lebron till odödlig.
I korthet kan jag också ta upp, Chris Bosh, Mike D'Antoni och ett seven seconds or less-offense som kommer låta Lebron snitta 40/10/10, Madison Square Garden, knicks supporters, NYC är världens finanscenter och ger LBJ chansen att förverkliga drömmen om att bli dollarmiljardär.
2011 går även Eddy Currys kontrakt ut. Då kan vi signa ännu fler stjärnor. Eller så tradar vi Currys utgående kontrakt redan i sommar mot en spelare á la Monta Ellis. Lebron, Bosh, Gallinari, Chandler, Douglas, Walker, Barron och more help to come 2011. Är inte det ett lag som kan hela vägen, om inte på 2 års sikt, så på 3-5? Det tror i alla fall jag. Jag hoppas innerligt att Lebron ser det på samma sätt.
måndag 17 maj 2010
Orland-oh!
Den här är för dig Gastro.
Game 1 mot Celtics betydde nada.
OK, den betyder någonting. Men jag håller med Jeff van Gundy om att det sämsta som kunde hända Orlando var att de gjorde en comeback på slutet som putsade till siffrorna. Det var bara fool's gold, nu tror kanske Magic att de är det bättre laget och med lite adderad intensitet tar de nog hem det här ändå. Sanningen var att Orlando blev totalt överkörda. De måste steppa upp BIG time för att slå Celtics som har lyckats hitta samma momentum som de hade 2008. Varför jag säger att Game 1 betyder ingenting är att Orlando sannolikt drabbades av the long lay-off nonchalans. Steppar de upp nästa match och gör en statement game och sen hittar tillbaka till sitt tidigare dominanta spel så är nog Orlando the better team i längden och vinner serien till slut. Men om de inte gör det...
Orlandos superstar var mer anonym i Game 1 än en snubbe som håller käften på ett AA-möte. Det var pinsamt att se. Och det är pinsamt att han kallar sig Superman när en viss annan, ljusår bättre, center i Orlando hade en Superman-tatuering redan 1993. Och ännu mer pinsam var hans Clark Kent intervjuar Superman-sketch i halvtid.
Också intressant att när LBJ chokar i 1 match av 100 så är han en total bust. Men när Dwight Howard total-chokar så går det ganska obemärkt förbi.
Enda positiva Orlando kan ta med sig är väl att Vince Carter har steppat upp. Det behövs om de ska gå hela vägen. Rashard Lewis däremot, att den killen har maxkontrakt är en skam.
Med allt detta sagt. Klickar allt för Orlando, då är de favoriter näst Lakers att ta hem hela skiten.
Game 1 mot Celtics betydde nada.
OK, den betyder någonting. Men jag håller med Jeff van Gundy om att det sämsta som kunde hända Orlando var att de gjorde en comeback på slutet som putsade till siffrorna. Det var bara fool's gold, nu tror kanske Magic att de är det bättre laget och med lite adderad intensitet tar de nog hem det här ändå. Sanningen var att Orlando blev totalt överkörda. De måste steppa upp BIG time för att slå Celtics som har lyckats hitta samma momentum som de hade 2008. Varför jag säger att Game 1 betyder ingenting är att Orlando sannolikt drabbades av the long lay-off nonchalans. Steppar de upp nästa match och gör en statement game och sen hittar tillbaka till sitt tidigare dominanta spel så är nog Orlando the better team i längden och vinner serien till slut. Men om de inte gör det...
Orlandos superstar var mer anonym i Game 1 än en snubbe som håller käften på ett AA-möte. Det var pinsamt att se. Och det är pinsamt att han kallar sig Superman när en viss annan, ljusår bättre, center i Orlando hade en Superman-tatuering redan 1993. Och ännu mer pinsam var hans Clark Kent intervjuar Superman-sketch i halvtid.
Också intressant att när LBJ chokar i 1 match av 100 så är han en total bust. Men när Dwight Howard total-chokar så går det ganska obemärkt förbi.
Enda positiva Orlando kan ta med sig är väl att Vince Carter har steppat upp. Det behövs om de ska gå hela vägen. Rashard Lewis däremot, att den killen har maxkontrakt är en skam.
Med allt detta sagt. Klickar allt för Orlando, då är de favoriter näst Lakers att ta hem hela skiten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)