D-Lee skriver på för 1 år á 7 miljoner och en extra miljon om Knicks når playoffs.
Nate Robinsons kontrakt är bara formalia at this point. Även Nate får ett bonusdrivet kontrakt som även det överstiger the qualifying offer som Knicks gav spelarna i början av sommaren (under 3 millar). En summa de egentligen inte behöver gå ovanför. Sjyst av Knicks.
Nu är det upp till bevis för båda spelarna om de vill bära orange och blå bortom 2010.
Det är dags att blicka mot framtiden. Vi kan inte lägga all ägg i Lebron James korgen. Faktum är att vi kommer att ha cap space till ETT maxkontrakt 2010. Och när Eddy Curry och Jared Jeffries kontrakt come off the books 2011 så kan vi signa ytterligare en maxspelare. Även om det blir LBJ eller inte så kommer vi att kunna bygga ett grymt lag oavsett. Chris Paul, Kevin Durant, Amare Stoudemire, Dwyane Wade, Chris Bosh. Det finns många stjärnor att signa eller sign-and-trade for.
Men vi måste även vårda den talang som finns i laget. Homegrown talent är the sweetest om du frågar mig. Och där är det dags att pledge allegiance till Nate Robinson. Det är på tiden, faktiskt. Jag har själv varit skeptisk mot Nate. Av alla uppenbara skäl. Killen har ADHD upphöjt i 10. Inget fel med det, förutom att han ofta beter sig som en femåring och retar upp domare, motståndare, tränare, shit till och med sina egna lagkamrater med sina antics. The guy can't help himself.
Men på plussidan är det precis de här kvaliteterna som gör det möjligt för en kille på cirka 1.70 att vinna dunktävlingen (twice!), göra tip-in dunks on a regular basis eller för all del blocka Yao Ming. Utan Nates vilda energi hade knappast kunnat ha lyckats i NBA to begin with.
Vidare på pluskontot så snittade Nate Robinson 17 poäng off the bench och var med i 6th man of the year konversationen.
Vi kan fortsätta med att prisa Nate för att han är money in the fourth quarter, och är enligt statistiken en av ligans bästa i matchens slutminuter.
Sist men inte minst så har Nate visat upp en stor dos lojalitet mot Knicks. Medan David Lee undersökt alla möjligheter i världen (utan framgång) att forcera fram en sign-and-trade i sommar för att få duktigt betalt på direkten. Och medan Knicks brass har flörtat med andra guards som Jason Kidd, Andre Miller och Ramon Sessions - och därmed indikerat att Nate Robinson är history om de lyckas signa någon av dessa. Genom allt det har Nate förblivit lojal. Nate gjorde klart redan tidigt i somras att han bara är intresserad av att spela i Knicks och att han, i väntan på 2010 då han blir unrestricted free agent, i princip signar vilket kontrakt de än ger honom. Det är lojalitet. Och det är den typen av spelare jag vill att mitt Knicks ska stå för.
Sen är det omöjligt att inte älska Nate Robinsons energi och karisma. Ta en titt på scenerna härnedan från häromveckan. Robinson har spenderat sommaren i sin hemstad Seattle och var på sin gamla skola, University of Washington, för att se på fotboll. Ta en titt på Nates firande, tillsammans med en annan Washington Husky, Sacramentos Spencer Hawes. Äkta glädje, underbart att se en athlete agera supporter, då känns det som att han är precis som en själv i den aspekten. Remind me förresten att nästa gång jag firar något så ska jag göra the body bump. Den äger.
En annan före detta all-star som är på väg tillbaka från skada är Tracy McGrady. T-macs karriär påminner lite om Penny Hardaway. Sinnessjukt atletisk. All-round. Point guard blick för spelet i en forward kropp. Spåddes en framtid som en av Jordans arvingar. Och sen förstördes en stor del av karriären av skador.
Självklart, i många aspekter lyckades T-mac trots alla skador, det är 7 all-star games ett bevis på. Men samtidigt har aldrig Mcgrady tagit ett lag till andra rundan i playoffs, i år gick H-town till Conference semi, men då satt T-Mac i kostym på bänken.
Nu läser jag i alla fall en artikel som spår en lysande comeback för McGrady. Det hade verkligen varit glädjande att se. Ännu mer glädjande då om Knicks tradar T-Mac mot Eddy Curry och lite dead wood, typ Larry Hughes och Cuttino Mobleys sjukpensionskontrakt.
Checka in en av historiens största one man shows...
"All-Star's not my goal. I never wanted to be an All-Star. All-Star is the 24 hottest players at that time. All-League? That's my goal," Arenas told the newspaper. "All-League is only 15 players. So All-League and to play as many games as possible. That's it."
Så sugen på att se Arenas igen. Kom ihåg att han snittade 28 poäng i tre raka säsonger innan han blev knäskadad.
Oerhört intressant och fängslande tal från den största idrottsmannen genom tiderna. Samtidigt är det lite plågsamt att se Jordan i en kostym. Det märks att han inte riktigt kunnat lämna basketen bakom sig och få closure. Och det är också väldigt tydligt var han fick sin tävlingsinstinkt ifrån. 11 år har gått sedan Jordan satte det där sista skottet mot Utah, och ändå står han på scenen i Hall of fame, introducerad som den bästa spelaren genom tiderna, och pratar som ett gigantiskt ego. Jag tycker å ena sidan att det är både OK och logiskt, utan egot hade han inte blivit den spelare han lyckades bli. Men å andra sidan lämpar sig den här egoistiska och självgoda sidan av Jordan bättre på basketplanen.
När Jordan ser tillbaka på karriären idag tycker jag att han borde kunna visa på lite mer ödmjukhet och tacksamhet. Istället står Jordan nästan som en bully och namedroppar allt i från sina bröder till college teammates till Byron Russel och tackar dem för att de tände en gnista i honom så han kunde rise above och visa hur superior han är och hur inferior de var.
Att sedan Jordan dissar Jerry Krause - Bulls GM som MJ bråkade med genom alla framgångsrika år i Chicago - i sitt tal är direkt otacksamt. Jordan har rätt i att spelare vinner championships, men utan organisationen har de inte en chans. Krause gav Jordan Scottie Pippen och en supporting cast för att vinna tre raka mästerskap. Sedan, när Jordan kom tillbaka från sin baseball flört, byggde Krause om laget för att vinna ytterligare tre mästerskap med Rodman, Kukoc, Harper med flera. Och för det borde Jordan vara tacksam mot Krause, inte vara långsint och dissa honom ännu idag. Inte minst efter att ha misslyckats med alla sina egna lag som GM. After all, Jordan draftade Kwame Brown som nummer 1. Vad hade spelaren Jordan tyckt om det, om hans eget lags GM hade draftat Kwame Brown?
Jag tycker inte ett dugg mindre om MJ efter det här, visserligen har jag aldrig gillat Jordan som person. Talet, som på många sätt också är väldigt underhållande, får mig bara att förstå Jordan ännu bättre som spelare och tävlingsmänniska.
Slutligen, Jordan må ha vunnit över John Stockton på basketplanen. Men under gårdagens Hall of fame induction, vann Stockton med besked:
Stockton chockade basketvärlden när han valde Isiah Thomas som presentatör. De har aldrig haft en känd vänskap - och spelade dessutom i olika conferences - och till personligheten är de direkta motpoler. Enligt spekulationer berodde Stocktons val av Thomas på en respekt över att Isiah aldrig höll det emot honom att han tog Thomas plats i the original Dream Team. En plats som för övrigt Jordan såg till att Thomas inte fick. Det var väl känt att Isiah och MJ hatade varandra, och Jordan som the biggest star ska ha ställt ett ultimatum att han inte skulle ställa upp i OS om Thomas var med i laget.
Intressant analys av the Steve Smith move. Lite disrespect att sätta Sheed som PF, det är att förringa alla som spelat PF i Hawks. Mutombos finger wagging är en av historiens coolaste moves. Betyder det att Mutombo kommer vara med på minst två lag (Nuggets också). Verkar så...
Ricky "La Pistola" Rubio sagan tog en ny vändning idag. Spanjoren, som uppenbart för alla var årets näst bästa spelare i NBA-draften efter Blake Griffin, men som ändå bara blev pick 5 av Minnesota pga sin enormt dyra buyout clause hos sitt europeiska lag DKV Joventut, signade idag helt oväntat med FC Barcelona.
Här ovan ser ni Ricky med Zlatans stekiga chef, mannen som en gång lovade fansen David Beckham i sin presidentkampanj och lucked out med Ronaldinho. Rubio kanske kan lära Messi och kompani att längste killen på plan är mannen som alltid ska ha flest passar inne i boxen.
Rubio har ryktats vara på väg till Knicks i en sign-and-trade med Minnesota, mestadels önsketänkande fans och felaktiga spekulationer, men så blev alltså inte fallet. Inte heller T'Wolves fick sin draft pick. Minnesota och DKV Joventut hade enligt källor kommit överens om en plan för att köpa ut Rubio på ett sätt som tillfredsställde båda lagen. Men Rubio hoppade av dealen, och refererade till att han behöver mer tid i Europa att utvecklas som spelare innan han ger sig in i NBA. Hmm, varför signade du upp för draften in the first place då?
Det betyder två saker.
Knicks kunde inte score a deal, alla vet att Rubio såg fram emot att ragga brudar i Spanish Harlem.
Vädret i Minnesota är lite för kallt för spanjoren.
Look for Rubio att force a trade med Minny innan hans NBA-debut 2011, året hans kontrakt och buy-out clause går ut.
