"The one trick pony" and the media

I Sverige älskar sportmedia att älska Stockholm och att hata småstäderna.

I NBA verkar det vara tvärtom.

När Knicks tillhörde eliten genom hela 90-talet så hette det konstant att laget spelade en destruktiv, försvarsinriktad och tråkig basket. Med andra ord samma basket som tagit lag som Detroit och San Antonio till titlar.

Och när Knicks tillhörde botten genom hela 00-talet så fick Knicks - med all rätt - skit, skit på skit av media. Som sagt, förtjänade Knicks skit, men de förtjänade inte skadeglädjen.

Och nu när Knicks krälar upp sig från askorna och bygger ett lag för framtiden på 10-talet, så fortsätter ESPN, Sports Illustrated och andra massmedier att hata. Jag säger hata på medan ni kan, för inom ett par år står vi toppen och ni står alla med byxorna nere.

Ta till exempel en titt på den här tomten, Shaun Powell, som skriver för ligans egen hemsida. I hans artikel skriver han, om Knicks framtid:

Prognosis: Grim, unless LeBron James or Dwyane Wade want to own the city like Derek Jeter.

OK. Låt mig get this straight? Ett lag som är en match ifrån playoffs och som har en ocean av cap space nästa sommar har en "grim future"? Lebron James i all ära, jag kysser marken du går på om du kommer till New York, men vi behöver inte Lebron för att bli ett grymt lag igen. Ja, vi behöver en Lebron, Wade, Melo eller Durant för att omedelbart bli ett absolut topplag. Men vi behöver ingen av dem för att bli ett topp 10 lag i ligan i flera år framöver. I Gallo och Wilson Chandler har vi två potentiella (semi-)stjärnor de närmaste 10 åren. Om åtminstone en av Toney Douglas eller Jordan Hill blir en decent role player har vi 1-2 bra dudes till. Kan vi sedan behålla D-Lee till ett överkomligt pris har vi redan en all-star i laget. Lägg därtill, Lebron eller inte så, har vi pengar att signa andra free agents (Chris Bosh, Joe Johnson etc) och året efter när Jeffries och Currys kontrakt går ut har vi ännu mer pengar (Carmelo come home...?). Make no mistake about it, framtiden är ljus för New York Knicks. Alla som pratar om motsatsen har bara druckit för mycket Hatorade.



Ett ytterligare exempel på ignoransen är medias bild av Danilo Gallinari. Knicks nummer 8 har av flera experter på ESPN ("The Worldwide Leader in Sports") dömts ut som en "one trick pony". En spelare som kan en sak och en sak only, att skjuta treor. Gallo är soft heter det, Gallo kan inte drive, Gallo kan i princip ingenting annat än att vänta på bollen och håva iväg treor från downtown. Jag har sett Knicks samtliga matcher de senaste 1,5 säsongerna och kan meddela att inget är längre ifrån sanningen. Visst, Gallo har varit hämmad av sin dåliga rygg (peppar, peppar må den hålla) men ju mer komfortabel Gallo blivit i takt med att skadan har släppt, desto mer har han visat sin fulla repertoar. Gallo är mer Dirk Nowititzki än Peja Stojakovic. Believe me. Faktum är att jag aldrig kan minnas att Dirk har slammed it down like this, som i gårdagens blowout seger mot Pacers.



Haters keep hating. 2010-talet är vårat!

Alla älskar Nate

Sen gammalt vet vi om att både Lebron och Kobe älskar Nate Robinson.

Senaste i raden att ställa sig i hyllningskören? Kevin Durant. Mr 29 points per game, that is.

Från Durants Twitter:

I wish Nate Robinson wuld play...he gets buckets 4:28 PM Dec 25th

Hell yea Nate Robinson!!! I'm happy that my boy is doin his thing right now 11:56 PM Jan 1st

Shout-out to my X-Box B-Fam!

2009 slutade med förlust mot ligans sämsta lag, ett passande slut på Knicks sämsta decennium någonsin. 2010 kunde inte ha börjat bättre. Förhoppningsvis var nattens match en försmak av vad som kommer att bli Knicks bästa decennium.

Nate Robinson, av D'Antoni betraktad som svininfluensa, var tillbaka på plan efter att Larry Hughes spelat sig ut ur rotationen samtidigt som Knicks bench scoring var den sämsta på länge. Och vilken comeback det skulle bli. Jag satt i soffan och njöt i fulla drag. Mitt stora leende övergick snart i oro - om Knicks skulle förlora trots att Nate satte 40+ poäng i sin comeback skulle jag inte orka med den orättvisa kritiken att Knicks inte kan vinna med Nate på plan. Men i overtime övergick oron i fullständig eufori och jag grät nästan av Nates bravader. Sett till enskilda stunder har jag inte mått så bra av att vara en Knicks fan sedan Knicks slog Indiana Pacers i Eastern conference finals 1999. Man kan inte annat än älska Nate eftersom han har överkommit fysikens lagar, att spela med en sån explosivitet trots att han är två huvud kortare än de andra spelarna på planen är enastående och utan att överdriva är Nate Robinson, pound for pound, den mest fantastiska idrottsman/atlet världen någonsin har skådat.

Här är post game intervjun med Nate, en intervju som snabbt övergår i ett tacktal à la Oscarsgalan:



Nate tackar:

God, Allan Houston, Malik Rose, Teammates, Eddy Curry, Everybody, Coach, the Fans, Everybody on Twitter, Mom, Girlfriend Sheena, Brothers, Friends, X-Box B-Fam, Hawks fans, Agents, Coaching staff, Greg Brittenham och Isiah Thomas.

Som jag sa, hur kan man inte älska Nate? Och hur kommer jag med i Nates X-Box B-Fam? Jag måste in på X-Box Live och leta efter N8 the Gr8.

Highlights här:

Le bien, le mal

Det här klippet - Delonte West posterizing Josh Smith - symboliserar på en och samma gång det bästa med NBA och det sämsta med NBA.



Det bästa talar för sig självt.

Det sämsta? Det pinsamma faktum att West får en technical foul för att han visar känslor efter dunken. För visst är det tittarna vill se. En robot. En emotionellt död man som, trots att han gör något fantastiskt, har som enda reaktion att inte göra någonting. Givetvis inte. Vi vill se trash talk, vi vill se taunting, vi vill se emotioner. Så David Stern, ta och kamma dig nu och låt spelarna leva ut lite grand.

G(halo)

It's unbelieva-bull

Alla vinster mot Chicago Bulls är sköna. Såren läker inte övernatt om man säger så.



Chicago ledde med 35 poäng häromdagen - och förlorade! Jag har svårt att känna sympati.

Jag hoppas Knicks kan scoop up Joakim Noah nån gång. Gillar hans stil.

David Lee knackar på All-star dörren. 18 ppg och 10 rbg. Och Knicks är 1 game out of the playoffs. I luv the eastern conference

Vem hade trott för en månad sen?

God jul.

JJ33

Jonas Jerebko har överraskat alla utom sig själv (?) och har verkligen tagit för sig i NBA. Riktigt kul att se. Hoppas han får en lång och framgångsrik karriär.

Sprang i det här klippet, definitivt värt en titt.

Walsh Pacer Connection

D-Walsh har signat ännu en före detta Pacer. Före detta lottery pick under Walsh eran i Indiana. En kille som hade unlimited potential men som blev en bust, mycket pga skador. Efter flera år som sjukpensionär är nu Jonathan Bender tillbaka. Kul med en comeback story. Hittar Bender speltid blir jag lika delar förvånad som glad.

Throwback jerseys

Jag såg Knicks-Magic för ett tag sen. Orlando valde att spela sina old school jerseys.

Dessa:



BETYDLIGT fetare än dagens. Keep it up!

Sixers har ju valt att go old school denna säsong. Jag hoppas fler lag följer efter.

Winning Streak Highlights

Props till Big C.

It's been a long time...

Det var ett tag sen SKB uppdaterades. Och som det har hänt grejer sen sist.

Knicks har 4 raka vinster. Den längsta vinstraden sedan januari 2006. Lite perspektiv på det. Larry Brown var coach. Stephon Marbury var the man och Eddy Curry var en star in the making.

Vad kan man då säga om the turnaround? Ska jag endast ge en enda anledning är det Chris Duhon. CD sög stenhårt i säsongens kanske 15-16 första matcher. Beyond usel. Nu spelar han på en decent nivå, and as the point guard goes i Mike D's system, so goes the team.

Nummer två är att Mike D switchat från Seven Seconds or Less till en mer traditionell half court set, med ball movement och pick and roll som offensiva vapen. Kill your darlings heter det ju. Det tror jag inte att D'Antoni gjort för gott. Inte alls. Men han har insett att han måste göra det med den här gruppen. De klarar inte av the speedball offense. Det får vänta till nästa år när vi har Lebron James och Bosh/Stoudemire/Johnson.

I det sammanhanget kan vi också nämna att Magic Johnson har stuckit ut hakan och förutspår att Lebron James kommer att signa med Knicks. Be till gud att han har rätt. I nästa andetag nämner Magic att han aldrig tror att Lebron och D-Wade kommer att spela i samma lag, de är båda spelare som kräver att ha bollen i sin ägo alldeles för mycket för att det ska funka. Han har en poäng. Jag tror att Lebron aldrig vill acceptera att resten av karriären ha en ring färre än Wade, oavsett hur många de vinner tillsammans har Wade redan sin med Heat, och därför tror jag inte att James är sugen på att team up. Han föredrar nog rivaliteten istället. För att be the man, måste man beat the man. Och det är, vid sidan av Lebron, Kobe och Wade. Scratch LA och Miami, samt Wade i Knicks off the list således.

Tillbaka till dagens Knicks. Ett annat viktigt skäl är att Mike D bantat truppen till en 7-mansrotation (med Eddy Curry frisk 8-mans). Det betyder inga rookie experiment. Det betyder mer burn för the veterans och större fokus på att vinna nu, till varje pris. Mike D har alltid föredragit en tunn rotation. Kanske har han slutligen hittat sina guys.

Slutligen så är en anledning att samtliga spelare har lyft sig ett snäpp. Individuellt och som lag. Tydligen ska credit gå till Al Harrington, som förutom sitt stora spel på plan, tagit en ledarroll vid sidan av plan. AH ska ha föreslagit att hela laget skulle läsa en motivational book kallad Winning every day av Lou Holtz. Den lilla bokklubben ska ha stärkt gruppen heter det.

Vad det än är som funkar. Please keep it up. Då vågar man drömma om the P-word i april.

För ordningens skull...

... måste jag ju följa upp bloggens Iverson saga med att konstatera att AI har hittat ett hem. Ett vackert slut (förhoppningvis) i Philly.

För en gångs skull...

... en balanserad artikel om Knicks i mainstream media.

ESPN och SI och alla andra rikstäckande media outlets i USA älskar normalt sett att pissa på Knicks. Avundsjukan när det går bra är genomskinlig och skadeglädjen när det går dåligt är total.

Likadant var det på 90-talet när hela presskåren var rörande överens om att Hakeem Olajuwon var ljusår bättre än Patrick Ewing. Really?

Ewing snittade 21.0 PPG i sin karriär. Olajuwon 21.8.

Övriga career stats
FG% / 3P% / FT% / RPG / APG / SPG / BPG / TO

Ewing
.504 / .152 / .740 / 9.80 / 1.9 / .96 / 2.45 / 2.99

Olajuwon
.512 / .202 / .712 / 11.10 / 2.5 / 1.75 / 3.09 / 2.96

Granted, Olajuwon är strået vassare i så gott som alla kategorier. Men vi jämför inte direkt Wilt Chamberlain med Luc Longley här.

Ewing vann i college. Olajuwon vann i NBA, när Jordan var retired och andra gången som just återvändande nummer 45. Samtidigt fick Ewing tampas med Air Jordan hela sin karriär i Eastern Conference.

Hade Starks satt lite fler skott i The Finals Game 7 mot Houston hade the history of the two big men sett väldigt annorlunda ut.

När Knicks äntligen blir ett topplag ska det bli underbart att läsa bitterheten mellan raderna på alla "experter".

Stop the madness

Ron Artest berättar i en intervju att han, under sina Chicago Bulls dagar, innan match, brukade springa ned på 7-eleven och tjacka en flaska Hennessy, som han senare drack i smyg som sportdryck i paus.

Ron-Ron gör med andra sitt bästa för att hjälpa Tiger Woods och Barack Obama, i dagar av otrohetsskandaler och krigsföring, att skifta över fokus på ett sätt som bara en looney toon kan göra.

Bizarro Knicks

Danilo double-double 27/10.

Larry Hughes outplays Nash, fler assists, färre turnovers.

Knicks vinner med 27 poäng.

Man tackar och tar emot. Kul för Coach D att vinna mot sitt förra lag.

Iverson återvänder hem?

Låt oss hoppas det. Det hade varit ett fint slut.



Gå till Si.com för artikel.

Allen Iverson's Retirement Statement

(via StephenA.com)

NOV. 25, 2009
TO ALL OF MY FANS:

I would like to announce my plans to retire from the National Basketball Association. I always thought that when I left the game, it would be because I couldn’t help my team the way that I was accustomed to. However, that is not the case.

I still have tremendous love for the game, the desire to play, and a whole lot left in my tank. I feel strongly that I can still compete at the highest level.
Stepping away from the game will allow me to spend quality time with my wife and kids. This is a reward that far exceeds anything that I’ve ever achieved on the basketball court. I have prayed for this day and I see it as my greatest gift.
I want to thank the people of Reebok International Ltd., for always allowing me to be me and for supporting me my whole career through all the ups and downs. I have enjoyed 13 wonderful seasons in the NBA, and I am grateful.

I want to first acknowledge my fans everywhere, who have been with me throughout my entire career. Without you, there would be no me. You should all know that I appreciate your support from the bottom of my heart. Thank you!

To Michael Jordan, Magic Johnson, Isiah Thomas, Charles Barkley and Larry Bird, you guys gave me the vision to play the game that will be forever in my heart.

To my Mom, who encouraged and inspired me to play every day, and to all of my family and friends who stood by me from the beginning. Thank you!

To my high school coach, Michael Bailey, Coach John Thompson at Georgetown University, Coach Larry Brown and to all of my other coaches, teammates, administrators, owners and staff who’ve been a part of my career, Thank you as well!

I’d like to give a special thanks to the people of Memphis. I never played a home game for your beloved Grizzlies, but I want you to know how much I appreciate the opportunity given me by a great owner in Michael Heisley, and the support of the city. I wish the Memphis Grizzlies’ organization all of the success that the game has to offer.

And finally, to the city of Philadelphia: I have wonderful memories of my days in a Sixers’ uniform. To Philly fans, thank you. Your voice will always be music to my ears.

God Bless all of you,

- ALLEN IVERSON

Halv sekund från karriärdöd

Alla vet att Nate Robinson har ADHD upphöjt i 100. Det är det som gör honom till den spelare han är, det är därför han lyckats pga sin energizer bunny karaktär. Men det är också därför han får för sig att göra såna här grejer.



Nu väntade iofs Nate på att klockan skulle expire innan han sköt. Hade skottet skjutits innan the buzzer sounded hade det kunna få oerhörda implikationer för Nates framtida karriär, eftersom det hade varit the kodak moment för allt som är dåligt med Nate. Mike D bänkade Robinson hela andra halvlek som tack för kaffet. Knicks vann tack och lov matchen och vi har oss själva säsongens första win streak.

Johnny Bragd representing through thick and thin

Apropå Iverson sagan. Här är ett inlägg på CNN-Sports Illustrateds NBA sida, en mailbag där Johnny Bragd tar Phil Taylor to task och reppar Iverson hårt redan 2001.

2001 blev AI också, mycket riktigt MVP.

Samma säsong var Knicks första utan Patrick Ewing. Året efter svek Jeff van Gundy Knicks. Sedan dess har vi åtta raka förlustsäsonger i backspegeln.

Tiden flyger när man har kul.

Curry on the menu

Alla Knicks fans med en IQ över 60 vet att om man hade chansen att byta Eddy Curry mot en pensionär i rullstol, givet att pensionärens kontrakt går ut sommaren 2010, så skulle man göra den traden alla dagar i veckan.

Men nu när jag ens bara fått sniffa på potentialen som EC visar upp efter sin viktminskning så finns det en liten masochistisk sida av mig som vill att Eddy ska stanna och bli den center he was always supposed to be. Kom ihåg att för ett par år sen gick det en debatt om vem som skulle ta den sista all-star platsen som center; Curry eller Dwight Howard? Den debatten känns som den tillhör en annan värld. Sedan dess har de båda centrarnas karriär gått i direkt motsatta riktningar. Men det skulle vara oerhört kul att se Curry lyckas. Fortsätter han att spela bra så löser det där sig självt. Antingen tradas han - och vi friar upp för 2 maxkontrakt nästa sommar - eller så har vi en franchise center mitt under näsan.

Win-win-win, som Michael Scott säger.